Knatar läng snöplogkanterna, i lätt snöfall och med gårdshundar som skäller, någonstans, till soptunnorna med en sopa. Passerar byns väldiga gran, med lampor och allt, stöter käppen i några postlådor och då vet jag att det bara är att i rät vinkel från dessa gå 10 meter så står soptunnorna och väntar.
Men hur jag än känner av området är soptunnorna Puts Väck.
”Du är rätt” ropar Anders. ”Men soptunnorna är dolda bakom en stor snödriva.”
Jag börjar klättra och hittar, vinglande på toppen av drivan, ett soptunnelock. Under tiden har Anders kommit närmare.
”Det är alltid jag som skottar fram tunnorna men nu är jag trött på det. Han som bor där borta har Traktor med skopa, en soptunna som står här men han struntar i att skotta.”
”Vilket pulver” säger jag medkännande. Och visst skulle jag kunna skotta men samtidigt är jag lite blind.
”Ja lite småblind” fnissar Anders som sedan blir sträv på rösten och fortsätter ”Fattar inte varför han med traktorn inte bryr sig?”
Det begriper inte jag heller. Soptunnorna är proppfulla och om inte snön framför dem är borta innan onsdag kommer Kommunen att ge fan i att tömma dem.
Vi har ett problem. Är det ett snö- eller sopproblem? Vet inte men detta kan vara en av anledningarna till att det finns krig. Om det inte verkade så schizofrent skulle jag ringa till mig själv imorgon i programmet ”Ring P1”.
Fortsätter, högst betänksam, promenaden runt byn. Det är bara ett par minusgrader men det nyper skönt i kinderna. När jag kommer hem har TullaMaja, som fyller 33 idag, sänt en länk till ”The Rolling Stones” 50-årsjubileum där ”Lady Gaga” går upp och rockar med i ”Gimme Shelter” och jag har inte haft en sådan gåshud sedan Jimi Hendrix under sitt första Sverigebesök skred ut på Grönans Stora Scen och brände av ”Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band”.