Dra på trissor vilket Ståhej när Händels ”Messias” uppförs i Storkyrkan. Stor kör, orkester och gubbar vilka brölar som om de får sina ekipage omvridna och damer vilka ylar likt de satt sig på häftstift. Till slut, en bra bit in i andra avdelningen, efter paus, kommer hiten ”Halleluja”. Kör, sångare och orkester tar i så det fladdrar i håret och kittlas i magen. Det är härligt, som Pastorn sa.
Somliga tunnisar, de som inte pallar 3 fullmatade timmar Händel, passar på att smita efter just satsen med ”Halleluja” och då glider vi tysta möss ett stycke åt höger längs bänken. Men det skulle vi inte ha gjort. I alla fall inte om man får tro den kärring som hutade åt H för detta. Lite skenhelighet får man stå ut med om man vill njuta av Händel i Storkyrkan.
Längst fram står, som sig bör, själva Julkrubban. Jesusbarnet befinner sig fortfarande i sin Moders mage och Josef är väl en aning konfunderad då pappan lär vara Den Heliga Ande.
Allt medan krämarna ute på torget kränger Polkagrisar till tonerna av Lili och Sussie som ur skrapiga högtalare sjunger ”Jag såg mamma kyssa Tomten”.