Det finns en hel del blinda personer som lyssnar på TV. Jag lyssnar mycket hellre på Radio och är hopplöst obildad om vad som händer i TV:n.
Den här veckan har varit annorlunda. När vi väntade på Belinda Olssons kvinnokampsprogram pågick en dokumentär om planerna på att bygga Europas största Buddhistiska Tempel i den lilla orten Fredrika i Norra Sverige. Kommunalrådet var en lika försynt som kämpande människa. Han brann för det där tänkta templet.
Belindas program var ett roande strövtåg i Feminismens spår. Roligt och respektlöst.
Igår ”Skavlan” med en Åke som blivit kvinna. För mig som inte ser lät han precis som vilken gubbe som helst och jag tänkte mest på frågan om huruvida han klippt av sig snoppen. Förmodligen inte för gubbigheten bor mycket i den, tror jag.
Därpå följde tre Brittiska gubbar.; en skådis, eller var det två och en berömd kock. De smackade, skrattade roat åt sina egna skämt och var fullständigt odrägliga.
Skavlan själv lät som en Sparris i ett fält av feta kålhuvuden.
Jag ser, men har inte sett på TV på flera år. Radio och internet är min grej.
Hej från Leo!