”Du är så duktig!” säger Greven och klappar mig på armen. Han vet att det är bland det värsta jag vet; att var duktig. Duktig är en allmosa som utdelas uppifrån och ned. Duktig är en klapp på huvudet som får den som utdelar klappen att känna sig förträfflig medan mottagaren underdånigt tackar för uppmärksamheten.att åka skidor som blind är inte duktigt. Det innebär bara att man tar vissa mått och steg, sätter sig in i spårets sträckning och är mjuk i benen.
En gång sa en kärring, ja det var en tvättäkta kärring, att det väl var meningslöst för mig att resa till andra platser, jag som inte ser något. Undrar om hon idag driver ett reseföretag där rika blinda betalar mycket pengar för att komma till främmande land. I själva verket hamnar alla i samma hangar där en grupp, i ljudet av vågor och måsars skrin, äter Moussaka på en grekisk taverna som inte finns. I en annan del av hangaren besöker några ett persiskt mattväveri som inte finns. Resebyrån i fråga kan erbjuda resor till platser runt hela världen. Här finns också äventyrsresor till krigsdrabbade områden. Kulorna visslar och larmsirener skär genom luften. Allt i samma hangar. Ett koppel av f.d. filmarbetare bränner av specialeffekter och ser till att alla resmål som inte finns ändå verkar som om de finns.
Köjagården i Edsåsdalen finns och de flesta av våra vänner, Reutercronas, saltisgänget och regnbågsfamiljen har alla rest. En förkylning täpper till andningsvägarna, H smyger in till Greven för att få mitt snarkande på avstånd och jag drömmer oroligt.
En verklig tröst och storslagen njutning är att plocka fram Torkel Rasmussons skiva på Spotify. Den heter ”Sånger om natten” och jag älskar varenda sekund.