Vi anländer i god tid till Grängsjö Kapell, det är gott om parkeringsplatser och det doftar kaffe så snart vi kommit innanför dörren när Maria och jag anländer för att bevista Folkteaterns i Gävle föreställning av Anders Duus pjäs ”Jag kommer härifrån”.
Vi tar plats runt bord där fikat är uppdukat med kaffe, té och goda hembakta grejor: Toscaruta, bulle, mördegsformar och något slags grejsimoj, typ Finsk Pinne.
Skådespelarna, 4 stycken, rör sig runt borden och det handlar om identitet och hur mycket den beror , eller inte beror, på varifrån man kommer.
Det lilla samhällets, på ytan, trygga miljö och storstadens rastlöshet.
Barbro, som spelas av en man, pratar bred dialekt och personifierar tryggheten ända tills man på slutet får reda på att hon inte talat med sin son Patrik på 4 år. Jenny, som återvänder från Hipstersöder, antas av de som stannat kvar på orten vara cool men har ett hål i sitt inre.
Det är rätt sorgligt alltihop och inte blir det någon sliskig Happy Ending där Invandraren, det psykotiska föräldraparet, Barbro, kommunalrådet, svartklädda Julia som blivit kvar, där de tillsammans med Jenny dansar i ett rosa moln av harmonisk musik.
Man lämnas med en klump i magen, vilket är bra, plus en hel del gott hembakat .
Så här nära kommer man inte Teater på Dramaten eller Stadsteatern, den saken är klar, och vi är ense om att det varit en givande afton i Grängsjö.
Fredag kväll ger de samma föreställning på godtemplarlokalen i Jättendal.