Kallt duggregn i gränderna. Glesa röster. Tyska Kyrkan som slår och det är lika mycket vardag som en elektronisk/mail-anmälan om att Greven åter igen inte dykt upp i tid.
Det var så länge sedan jag var i stan att jag går vilse nere i T-banan, mellan spärrarna och Pressbyrån, inte kommer ut på Riddarfjärdssidan utan studsar som en flipperkula mellan Rumänska tiggare, turister och kontorsråttor.
Att komma till World Classgymmet är som att komma hem, eller som H konstaterade; förr kände jag mest bartenders men numera är det människorna på gymmet.
Hinner inte packa upp matkassen från Munkbrohallen då jag måste kasta mig på sängen och med Rufus på magen lyssna färdigt på Douglas Couplands ”Hej Nostradamus”, en bok som jag p.g.a. dess löjliga titel hitintills undvikit. Nu är jag redan bekymrad över att den kommer att ta slut. Den är så enastående bra.
Utgångspunkten är en skolskjutning/massaker likt den på Columbine och det skulle kunna bli hur melodramatiskt som helst men boken är till och med kul. Otroligt.
Det grymma är förstås hjärtslitande men sedan är det så mycket mer.
Enda lilla missen är att ”Ledarhund” översätts till ”Blindhund”. Det vore ju väldigt besvärligt för den synskadade om hunden också var blind.
Rökpaus på gården och grannen Ann röker en cigg medan jag suger på pipan.
”Jag läste i din blogg” säger hon som att hon olyckligtvis råkat bläddra i Hänt-Extra och jag inflikar: ”du får det att låta som att läsande av min blogg är att onanera till underklädessidorna i Haléns katalog på ett utedass.” Ann hostar och rök och skrattar.
”Nej men jag läste ju att du skaffat katt.” Hennes egen hund ”Pankie” nosar runt våra fötter och så pratar vi om husdjur, länge och initierat.
Sedan måste jag gå upp och fortsätta lyssna på min makalösa bok.
Vem har inte onanerat till underkläder i Ellos, Josefssons och Haléns? Men i Västgöta hemtextil var det mest beige tantkläder.