Jimmie mår inte bra. Han snörvlar, dreglar och vaggar på en Galonsoffa hos Arbetsförmedlingen. Utförsäkrad, Fas 3 och Coaching. Ingenting har funkat.
Ute på gatan gastar skadeglada demonstranter “Jimmie måste stå sitt eget kast,sluta genast ligga samhället till last”.
En tjänsteman ropar upp hans nummer och när han sitter framför dennes skrivbord suckar arbetsförmedlaren: ”Jimmie, Jimmie, vad ska vi ta oss till med dig? När du fick praktikplats på Mustafas Kebab kom du i folkdräkt och det är bara så, shit, vad ska jag säga, ocool.”
”Jag hade just en så konstig dröm” säger jag till Rufus när jag vaknat ur middagsslummern.
”Den var nog inte så knepig som du tror” säger han och slickar sig på tassen.
Det är en underlig dag för koltrasten hörs på bakgården och hörapparaterna tar in obegripliga meddelanden från Yttre Rymden.
Kommer åter till verkligheten med ”Så mycket bättre” i TV 4 men då framstår reklamen som det bästa. Jag vill gärna ha den där sängen som man kan ställas in efter ens personliga liggställning, trosskyddet de talar om verkar jättebra och att de plockat Tranbären till den där drycken på ett varsamt sätt verkligen mycket fiffigt!
Lika bra att krypa till kojs med en Talbok: Sara Stridsbergs ”Beckomberga. Ode till min familj”.