”Titta, eller jag menar, känn på den här!” Maria lägger min hand på en Vril, eller heter det Knosa, som vuxit fram på en av gårdens Almar. Uppfattar tydligt att det är en gubbe och med gåtfullt ansiktsuttryck spejar han in över gårdsplanen, hönshuset, de kringliggande byggnaderna och träden. Varför kom denne Almgubbe nu? Vad vill han säga?
Man är resultatet av sin uppväxt, erfarenheter man gjort längs livets slingrande stigar och de senaste dagarna är huvudet proppfullt av hemska rapporter om flyktingströmmarna. Kanske vill Gubben göra oss uppmärksamma på att de leenden som rasister lett över den folkliga mobiliseringen stelnat till groteska grimaser. Godheten vaknar och skäms inte för sig.
Jullan ringer från London, och jodå, Flyktingsituationen är överst på dagordningen även där och så pratar vi om bilden. Den drunknade 3-åringen i sitt linne, kortbrallor och gympaskor. Den gick rätt in i hjärtat på dem som fortfarande har ett sådant. ”Man vet ju en massa om hur det är på vissa ställen i Afrika, riktigt vidrigt, men kunskap klädd i ord kan ändå inte slå den språklösa bilden.” Vi enas om att det är en våt dröm för reklammakare, att beröra utan ord för att få folk att köpa en viss produkt.
Men vänta nu, vem var det som sa något? Jo det är Almgubben som säger att de bästa bilderna inte får komma i fel händer och så tipsar han, i ärlighetens namn var det H som kom med detta, om att Hans Rosling har, tillsammans med sin son, på usel men fullt begriplig Engelska, en rad kortföreläsningar på Nätet. Som motgift mot den förlamning som elände har i släptåg visar de att Jorden Globalt, och på många sätt, blivit ett bättre ställe att vistas på.