Det är -12, vindstilla och fluffsnö när Kalle kommer och hämtar mig och Rufus. Adjö Jättendal och Hallå Indien.
Tåget från Gnarp är försenat en kvart och vi går in i den vandaliserade väntkuren. Elementet är söndersparkat och väggarna är nedklottrade. ”Nog är det för jävligt, snorungar som inte är torra bakom öronen och vart är hela den här världen på väg?”, dundrar en man som slagit sig ned invid sin Rullator. Han orerar och går på.
Är det de klumpigt sprayade könsorden på väggarna som plötsligt får mannen att betyga sin vördnad inför Eddie Meduza. ”Vilken konstnär, visade kuken när han spelade, ja jag säger då det.” Han är stolt över sin kompletta Eddie Meduzasamling, kan varje låt på skivorna men fan vet om han ens hört talas om Tolstoj. Läser själv just nu ”Anna Karenina”, är helt uppslukad men om detta tiger jag still.
Kalle fnissar. Han är road och snart förstår jag att denne klagande man är en skörlevnadsman som mången gång, full som en kastrull, begagnat sig av Kalle och Lenas Taxi Gnarp.
På tåget träffar jag Jasmine. Hon är utredare vid en Statlig myndighet, klädd i en kort kappa av Blåräv och är mycket trevlig. Om det inte varit för henne hade jag missat det plötsliga, någon minut före avgång, spår och tågbyte i Gävle och kanske fortfarande stått där med lång och frusen näsa.
Hemma i lägenheten är det full rulle. Greven har just kommit ur sängen och H pysslar med packningen. ”Jag tror jag tar med ett paraply” funderar hon. Det slår mig att just nu är Jullan på väg från Shanghai till London, Felix är på väg till Katmandu i Nepal medan H och jag är på väg till Kerala i Indien.
Kanske får jag hålla med den kverulerande gubben i Gnarp: Vart är den här världen på väg?