Flygplatsen i Qatar är väldig, välordnad och doftlös som ett jättelikt, mitt i öknen, nybyggt växthus. Här ska oljepengar växa ikapp med fotbollsentusiasternas ölstinna vrål.
På planet mellan Doha, centralorten i Qatar, och Trivandrum i Kerala, Indien, super en massa Indier på väg hem från jobbet i Qatar, med pengar som gräs, till. När vi passerar 1:a klass på väg ut ligger de bokstavligen i travar och kräks. Som ett gäng 12-åringar som, ovana med alkoholens verkningar, har tömt föräldrarnas barskåp och blir förfärligt sjuka.
En timme senare, tidigt på morgonen lokal tid, stannar taxin och tutar. Portvakten vaknar, öppnar porten i muren som omgärdar det lilla hotellet och vi faller i orolig, AC:n brummar som en ”Traktor Pulling”, sömn.
Så sitter man där vid Indiska Oceanen, eller är det Arabiska Sjön, måste Googla, och vet varken ut eller in. Själen har inte anlänt ännu.
På ett Café, de har lika gott kaffe som Christer på Västerlånggatan men miljön är något trevligare med öppen himmel, havet och den varma vinden.
Vid bordet intill sitter en skamlös Svensk skojare, en gubbe i min ålder som håller hov för några kvinnor i yngre medelåldern. Han talar förtroendeingivande och med auktoritet.
”Var bodde jag i mitt förra liv?” Frågar en av kvinnorna.
”Spanien” säger skojaren.
”Hade jag samma man i mitt föra liv?” fortsätter hon.
”Javisst” säger han som om det vore den allra sannaste saken i hela universum. Han tillägger:
”Jag ser att du har låsningar och spänner dig och jag tror du skulle ha mycket glädje av att öppna upp”.
”Säger du det?” flämtar hon och för mina inre ögon, med min sjuka fantasi, ser jag gubben några timmar senare, mörkret ligger tätt, och han är pilsk som ett helvete när han knackar på hennes dörr.
I verkligheten, alltså i detta livet här och nu, skrapar jag upp smalbenet på väg till stranden och ligger på sängen med sårtvättat ben medan H är på Yoga. Hon vill att en Ayurveda-doktor ska titta på mitt sår men jag tror det duger med sårtvätt från ACO.
”Är det många Ajur Vedanta” undrar jag.
”Du menar människor?”
”Ja oj givetvis.”
Det är, om man tänker bort en genomsjuk könssegregering och ett korkat Kastväsende trevligt i södra Indien och den mest glödande frågan just nu är var vi ska äta middag.