Det är +30, havet frasar bakom knuten och jag laddar ned DN i telefonen. Dagens jubilar, Jan Johansen säger att han vill vara här och nu.
Förr ville alla segla jorden runt, skriva en kokbok eller vinna medalj i Konståkning. Nu är det fint att vara här och nu men det är jättesvårt det där och sysslolös, i en underbart klimat och med fantastisk mat känner jag mig rastlös.
Ett skojigt avbrott inträffar när H övertalar mig att gå till Ayurveda-doktorn för att kolla skadan på smalbenet men han, Dr. Adji är ingen klåpare som ”kan” bota allt med handpåläggning och örter. ”You must go to the Clinic” säger han och låter som en Peter Sellerskopia. Han menar den vanliga skolmedicinska kliniken inne i samhället.
Efter en skumpig färd i Tuk-tuktaxi synar en annan doktor skadan, jag får en stelkrampsspruta och ett fint bandage.
En skojig detalj är att när sprutan är tömd i mitt skinn tvättar inte Syster Rajia såret med en spritad bommullstuss. En assistent, Gud vet vad han gjort med sina fingrar, nej jag vill inte höra, börjar massera och knåda stället där nålen gick in. Hela detta sjukvårdskalas gick på knappt 60:- SEK.
Här och nu; vad är det? En skräpmättad måltid på 11.000 meters höjd i en Boeing 787, en kråka som sitter på en ko eller ett stick i pälsen på en Indisk vårdcentral?