”Just ja, jag har ju en present från Mitka till dig.” Felix halar upp något ur fickan. Vi har varit på SJF, hämtat mitt nya Pressleg och besökt biblioteket vid Sveavägen/Odengatan. Och så en present på det!
Mitka, Felix kamrat som utbildat sig till Urmakare i England, har givit mig en analog blindklocka. Det är en schweizisk klocka av märket Revue, är tillverkad på 60-talet och känns finfin på armen. Talande klockor kan vara rätt störande, och den här, som är lite blindoldschool, känner man på visarna för att veta vad tiden är.
Man kan ha en analog klocka samtidigt som ett Instagramkonto och iPhone. Den här morgonen gick en propp, var ensam hemma och ville i rota i proppskåpet. Tog en bild och lade ut på blindfotografen. H ringde och sa att bilden föreställde Larmdosan. tog en ny bild och H ringde igen, från T-banan:
”Det är proppen i mitten som gått.” Bytte den och fortsatte rosta bröd.
Vi går vidare längs Drottninggatan, vinden är aningen vass men jag är glad över min nya klocka.
”Där går Tysken” säger Felix och denna kommentar vecklar ut en historia i våra inre. En kär gammal film går i repris.
Vi bodde fyra trappor upp på Västerlånggatan och tysken hade en godisbutik i gatuplanet. Han sålde smågodis till turisterna till ett sådant skamlöst högt pris att man rodnade.
Felix var kanske 2 eller 3 år och stod på en stol vid diskbänken och slabbade med Diskmedel. Jag upptäckte att han hällt ut en stor flaska Yes i vasken. strax knackade det på dörren och där stod tysken, flåsande och högröd efter att ha knatat alla trapporna upp:
”Hej hör du, det kommer ett jefla moln av lödder ur min toalett, vet du något om det?”
Det var tider det, och, utan tvekan är Yes mycket drygt.
Greve Hamilton ?
Hej!
Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Det är den som håller i längden.
Hälsningar från Täppas