Längtade efter en tjock bok att försvinna in i, blev bönhörd och fann att Gregory David Roberts uppföljare till ”Shantaram” blivit inläst. Den heter varken ”Shantaram blir flygvärdinna”, ”Hoppla Shantaram” eller ”Shantaram på nya äventyr” utan ”Bergets skugga”.
H gillade inte ”Shantaram”,det var för mycket manlig perspektiv över den, och hon skulle nog inte tycka om de här heller.
Bombays undre värld är brutalare än någonsin. Maffiasyndikat utplånar varandra i våldsamma blodbad men huvudpersonen, Lin, den förrymde Australiske straffången klarade sig av någon anledning ur de hemskaste knipor.
När Felix var i Bombay och besökte ”Leopolds”, restaurangen där alla skummisar träffas, sålde de ”Shantaram” vid serveringsdisken.
När Peter Mayles ”Ett år i Provence” endast fanns på Engelska skyltade de stolt med boken i byn där han bott men när den Franska översättningen kom försvann den snabbt. Byborna kände sig förlöjligade av den Etnocentriske engelsmannen.
Manligt berättande eller inte, jag slukar ”Bergets skugga”. På köpet får man också många aforismer och lustigheter:
”Ta inte råd från den som skrattar utan från den som gråter” Arabiskt ordspråk.
Och så den här Zenvitsen:
Varför är mjölkflaskan tom i Zenmästarens kylskåp?
Jo för att lärjungarna vill ha sitt te svart.