En tung doft av smörade Popcorn möter M och jag när vi kliver in på den lilla bion i Hudiksvall för att bänka oss framför ”Den allvarsamma leken” i regi av Pernilla August.
M är den bästa filmsyntolkare jag vet, vi har båda läst boken och det sitter bara ett tiotal andra i salongen, ingen behöver störas av att M viskar i mitt öra.
Jag brukar alltid vara personlig i bloggen men inte privat. Den här gången vet jag inte riktigt var jag ska hålla mig, berättelsen är så gripande och handlar om våra egna liv. Som all bra konst.
Originalhistorien är här omgjord, det är bara de känslomässiga brytpunkterna som är kvar och dessutom mycket trovärdiga.
Lydia och Arvid har en oskyldig flirt. Lydia gifter sig med rik och tråkig knös. Arvid å sin sida ingår äktenskap med en präktig kvinna ur sin egen samhällsklass, den framväxande hyfsat burgna borgarklassen.
En tidstypisk omständighet, historien är lite mer än 100 år gammal och att kvinnor då oftast saknade utbildning, arbete utanför hemmet eller egen inkomst.
Lydia och Arvid ingår en passionerad kärlekshistoria i smyg. Förbjudna hotellsängar och hemlighetsmakeri.
Knösen upptäcker att Lydia älskar någon annan och dumpar henne. Arvid hänger kvar vid sitt småtråkiga med fungerande äktenskap. Lydia får en ny älskare, en kollega till Arvid, och när Lydia ändå vill ha Arvid tar sig den nye älskaren av daga. Men likväl stannar Arvid i sittäktenskap som nu reducerats till ett tomt skal.
Ett lagstadgat förhållande, ja ett äktenskap, kan gå på säker räls men plötsligt märker man att de båda har helt olika saker i sina huvuden och att själva äktenskapet mera liknar en affärsmässig överenskommelse.
Det är här barnen kommer in. Relationer till barn och till makar är olika saker men hänger ihop. Familjen är den ram som barnen tror på och känner sig trygga i. När de vuxnas liv distraheras av mogna känslor, kärlek åt fel håll, spricker alltihop.
Tankfulla går vi ut i Hudiksvallskvällen. Aldrig blir man klok på detta svåra som kallas livet.