Sommaren är bräddfull, den är på väg att koka över när värmen håller hösten borta ännu några dagar. Maria, som också har ett ärende till Gävle, plockar upp mig och medan hon gör sitt träffar jag min älskade syster Margareta.
Hon är tandtekniker och har sitt laboratorium endast ett stenkast från den plats där den berömda bocken brukar stå.
Vi dricker kaffe och uppdaterar varandra på vad som hänt i våra liv. Vi ses inte så ofta men när det väl sker är det kära möten.
Jag visar dörrklappen jag gjort i brons, en varg med något stökig tandstatus och ber henne hålla utkik efter en tandläkare som skulle kunna tänka sig en sådan på sin dörr.
När Maria dyker upp igen går vi på Thailändsk buffé och smörjer kråset.
Jösses vad jag älskar min syster.
Maria och jag åker norrut via E4 igen, brum brum, och plötsligt är vi i vår skog och plockar svamp. Det är en kort väg från Gästrikland till Hälsingland men ändå är det som att hamna i en ny värld.
”Här luktar det Kantareller” säger Maria och dyker snart på ett gäng. Luften, jämfört med den i Gävle, är som en smekning, en doft som Wunderbaum bara kan drömma om, och dessutom hittar hon taggsvamp och någon slags ätbar skivling. På avstånd hörs en hund skälla och givetvis är det någon som håller på med en motorsåg.
När vi sitter på bron och hon ska hjälpa mig att skicka bilderna till min webbmästare hans säger hon:
”Den här mattan, framför bron, ser ut som en Indisk solsymbol.” Så då tar vi ett kort på den också.
En riktigt fin dag och dessutom har jag laddat ned”Echo Burning” av Lee Child som nattlyssning. Musiken till den här dagen är Lou Reed och ”It’s such a perfect day”.