VED OCH KVERULANS

  Två liv. Ett på landet och ett i staden.

  Nu är det livet som luktar nytänd köksspis, kaffe och en aning piprök.

  Har just sågat en korg full med spisved. Om Sune varit här hade han kommenterat att jag höll sågen fel eller något annat men nu var han inte här och det gick  bra. En vedkorg full av framgång.

  När man sågar slinker tankarna hit och dit. Funderar på krönikor, själv har jag säkert skrivit ett tusental men människor i min omgivning, som läser en massa tidningar, t.ex. Metro, som jag inte läser, säger att folk som skriver krönikor  bara gnäller. De praktiskt taget tävlar om att hitta små kantigheter i tillvaron. Jag läser ibland Bengt Ohlsson i DN och han har en hög sur-gubbe kverulerarnivå.

  Är detta typiskt Svenskt: att klaga och hitta fel?

  Själv har jag ett gnäll gällande Instagram. Efter någon av de senaste uppdateringarna går det inte längre att bläddra när talsyntesen är på. Jag kan visserligen publicera själv men det är inte lika kul när man inte kan följa vad andra lagt ut.

  Nu går jag, utan att klaga, ut och sågar en korgfull ved.

  Snart kommer Hans-Åke för att hjälpa mig med några papper.

  Han är bra, brukar aldrig klaga över den bristfälliga ordningen på mina hundörade dokument.

En tanke om ”VED OCH KVERULANS”

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.