HÄLSINGEPROMENADER, ELLER, PÅ JAKT EFTER DEN GÖK SOM FLYTT

Onsdag kväll och Maria och jag går en 1-milasväng runt Åstjärn, Hoppskogen och tillbaka till Gnarp City. Det doftar försommar och är förskräckligt vackert. Allt är i sin början, Vitsipporna, liljekonvaljerna och björkarnas blad. Ändå ska alltihop vissna. Är livet sorgligt?

En dam kommer störtande som ut ur en 40-talsfilm och prisar det faktum att vi kommer gående just längs hennes byväg. Hon kramar Marias händer som vore de en högtidlig skurtrasa.

Torsdag, Kristi Himmelsfärd, och vi klämmer Norrboleden, drygt 1,5 mil. Den börjar vi Norrbo Hembygdsgård, mitt mellan Norra och Södra Dellen. Var är Göken? Vi hör fåglar som nog är den eller den sorten, men säker kan man aldrig vara. Inte som en ornitolog.

Vi hör kor råma. Det låter som om de har kolik.

Vid en stuga håller två gubbar på att lasta skrot och skräp på en släpkärra.

Den ena gubben, i snickarbrallor, träningsoveralljacka, en toffla och blåstrimmig näsa, fattar intresse för min käpp.

”Ser du inte någonting?”

”Inte ett smack” säger jag.

Han berättar att han varit inom sjukvården och varit med om sådana där operationer där de gör ett snitt under hakan och viker upp hela ansiktet för att komma åt något.

”Får jag hålla i din käpp?”

”Visst” säger jag, demonstrerar att den går att vika ihop och langar över den. Det känns befriande. Ingen, förutom något barn, har någonsin velat/vågat be att få prova min Vita käpp.

”Själv äter jag antidepressiva” säger mannen, Den andra gubben, i jeans, t-shirt och gummistövlar, börjar bli otålig. Han vill komma iväg till skroten.

Huset mitt emot, det är helt säkert det som är Gökens Näste. Där inne sitter fanskapet och trycker.

Vi fortsätter, äter sallad och fikar vid Sördellens Norra strand. Det är ett fasligt sjå innan vi kommer åter till bilen. Surhål, spångar och oländigt värre.

Till slut kommer vi fram, jag är svettig och utschasad, jag tar några bloss Greve Hamilton och Maria plockar fram en flaska Svartvinbärssaft.

Det hettar behagligt i kinderna, ömmar i kroppen och Gökens Näste, det var nog, som sagt, där de två gubbarna lastade skräp.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.