Rufus kliver över mig, fram och tillbaka. Han kanske tycker att jag är en tråkmåns som ligger och sover.
Stör mig inte. Jag har fullt upp med att drömma och i drömmen gräddar jag våfflor. De blir fina, det mesta av smeten hamnar i våffeljärnet och det luktar så gott. Jag älskar doften av nygräddade våfflor.
Telefonen ringer och sliter drömmen mitt itu.
Det är Amar. ”Behöver du hjälp handla? Ja visst! Toppen att du ringde.”
En stund senare skumpar vi i hans Opel till affären.
Att handla med en vit medelålders man av typen: ”Jag kan inte koka ägg och den enda bok jag läst är Biltemakatalogen” är en utmaning. Då är jag hellre utan mat. Det finns alltid något hemma.
Att gå på ICA med Amar ger själva handlingen ett helt nytt innehåll, en ny dimension, och jag lär mig, nästan, Amar är inte riktigt nöjd med mitt uttal, vad mjölk heter på Arabiska.
Trevlig Helg! /Ann