Det luktar koleldning, diesel och av en kvardröjande Öststatskänsla.
Vad är då det där med Öststatskänsla? Jo, att husen är slitna, människorna illa klädda, liksom hukar och att ingen verkar ta ansvar.
Kyrkogården bakom katedralen är som en ödetomt med oklippt gräs, buskar och ett bilvrak.
Ändå är folk vänliga och vi promenerar. Utanför katedralen spelar en orkester Balkanmusik, det drar ihop sig till minst två bröllop och inne i den väldiga byggnaden får vi uppleva Äktenskapsingångar på Montenegrinska. Det är ett skapligt pådrag med flera präster som pratsjunger, det utväxlas heliga ord, löften och det är helt klart mycket mer finlirsritualer än i ett Svenskt bröllop.
