”Vill du ha en bild på ett kloster?”
Vi är tillbaka i Podgorica, ständigt på väg, efter att ha vaknat, ätit frukost i Trebinje, Bosnien-Herzegovina, klättrat längs serpentinvägar i hyrbilen över bergsmassiven mot Montenegro.
Om ett par timmar går flyget åter till Mellanmjölkens land.
”Ett kloster?” Undrar jag. ”Är det klostret Östrog du ser uppe på bergväggen långt bort?”
”Nej, jag sa KLOTTER” säger Maria. Hon vet att jag är förtjust i konst. Klart jag vill ha en bild föreställande äkta Podgoricaklotter. Kloster är vi färdiga med.
Äter stekt öring och avslutar med en dubbel Espresso och frågan: Var ställde vi bilen?
Sitter lite senare och nickar till på Ryan Airplanet. Summerar, lägger till och drar ifrån.
Kör vissa sekvenser i Slowmotion, backar, trycker på Repeat och stannar upp för en Frysruta.
Var det så klyftigt av oss att ge oss iväg till de här länderna och platserna i November?
Absolut! Sol och bad kan man glömma men det är vid den här tiden de vanliga livet pågår och det är ju det som är intressant.
Nu har vi sovit på det egendomliga Lågprishotellet i Skavsta och är på väg genom den ädelgråa Svenska hösten, via syrran i Gävle och vidare hem till Rufus i Jättendal och Vallenvägen i Gnarp.
Frågan är om det finns enstaka tokar från andra länder som rest till Sverige för att försöka förstå våra unika förhållanden?