Sitter i väntrummet på ”Tandläkarhuset” i Hudiksvall och lyssnar på ”Utslagen” av Harold Robbins.
Varför känner jag mig alltid som en häst när det kommer till tandutdragning?
Jag vet inte någonting om hur en häst känner sig men jag anar att det går vibrationer upp genom deras skelett när skorna ska spikas fast.
Tandläkaren Thomas Jansson är ingen klåpare. Han är mycket erfaren och Tandsköterskan Cecilia är också hon vänligt kompetent.
Jag lämnar mig helt i deras händer, försöker andas lugnt med magen och låta allt gå sin gilla gång.
Stick, surr och donk! Tandhelvetet med de spruckna rötterna åker ut och jag känner mig nu fortfarande som en häst, men en lättad sådan.