Det är så varmt att till och med Rufus vågar sig ut. Nosar på späda grässtrån och spejar efter mus och sork.
Själv sätter jag iväg på promenaden runt byn. På bron över den vårgurglande bäcken kommer Jenny och i barnvagnen har hon sin ett par månader gamla baby.
I Djurstabacken, strax nedanför Hans-Åke, kommer ”Löken” rullande. Stannar och pratar en stund. Han ska byta sina knän i Bollnäs. Det ena efter det andra.
Allt känns så öppet och luktar så gott. Vinterns ostkupa är borta, endast någon liten förskrämd snöhög ligger och trycker i skuggorna.
Två härliga damer, Linea Söderström och Margot Roos, kommer spankulerande nedför RamHans backe strax utanför Stefan Hansson.
Vi står och gafflar en stund och fortsätter sedan åt varsitt håll.
”Hello there” säger en röst uppe vid skogsbrynet. Det är Aloma, Lias svärdotter.
Aloma är hur kul som helst. Hon är Maorier, kommer från Nya Zeeland, med rötterna på Tonga, och på snabb men begriplig Engelska berättar hon att hon nu blivit Svensk medborgare och äntligen kan börja arbeta.
Aloma fortsätter skura Lias veranda medan jag går ned längs Åvägen. Redan när jag passerar järnvägsövergången hörs Rufus miaoa på gården.
Han vill in, den stugsittaren och försvinner, sedan jag låst upp, in till matskålen.
Det här är en riktigt fin dag, som gjord för en promenad och en tupplur.