Två utsålda ”Doktor Glas” med Thorsten Flinck på Hudiksvalls Teater.
Man gnuggar sig i ögonen, finns det så många teaterälskare i denna lilla stad?
Maria och jag får vänta minst en halvtimme efter utsatt tid. Vi är många som står och väntar. Somliga har nog hunnit grilla och skölja ned maten med både det ena och den andra.
”Fattar inte varför han är sen” säger Maria ”Det här är ju andra kvällen så han är redan i stan.”
”Det är nog en del av dramaturgin” säger jag som kulturcyniker. ”Man ska vänta och vänta, När han sedan kommer ska man bli tacksam.”
Usch vad jag ogillar divalater. Det är inget fel, när den väl kommer igång, på föreställningen men egentligen generande enkel.
Han gapar, viskar, tjoar och går på, o men genialt, nej.
Publiken köper honom rakt av men den onödiga väntan smakar bristande respekt och nonchalans. Trött, riktigt trött är jag på konstnärer som i kraft av sin begåvning och rykte underskattar sin publik.