Vi stämmer träff vid Gårdsjön, Carine och Arindo har paddlat, kommer från sitt håll och både de, Maria och jag har med oss mat.
Det blåser styv kuling samtidigt som det är genuint varmt. Eldningsförbudet ligger som en flyga i kaffet men eldningsanläggningen på stället är rigorös som Fort Knox.
Maria och jag badar, en jättehurtig pappa vattenskojar med sitt barn men annars är det lugnt. Jo, fast det blåser så att träden ligger dubbelvikta.
Av någon anledning kan vi ändå sitta vid utflyktsbordet, det måste vara värmen, äta grillad Röding och Potatissallad.
Det är gott, kaffet efteråt smakar utsökt, men, när vi suttit där ett tag är det som om vinden transporterar bort det som var inuti. Typ, Påsk, och när man blåser ut ägg till tomma skal.
Det är en egendomlig känsla men vi lubbar inte runt i skogen och letar våra bortblåsta jag. Vi åker hem, det mojnar och ett par Igelkottar uppför någon slags dans.
Allt faller på plats. Igelkottarna där, vi här, åter fyllda och Gi är på plats.