OM ATT INTE HA TID

Jag har inte tid, svarar han när jag föreslår att vi ska äta middag.

Inget konstigt med det. Han har väl något annat för sig. Tid har man så länge man lever. Man kan ha mycket och litet av både det ena och det andra men så länge man lever har man tid.

De döda har ingen tid. De är frikopplade från tidens gång och var de än är, i paradiset eller i helvetet, är tidens gång deras minsta bekymmer. En ickefråga.

”Den är tidlös” säger folk t.ex. om ett fantastiskt konstverk. Men det stämmer inte. Om något tycks tidlöst befinner det sig fortfarande i det vi uppfattar som tidens gång.

När jag var liten hade jag mycket tid, ett sommarlov var en evighet, men idag, även om jag bara rullar tummarna, går tiden fort.

Men jag har tid. Frågan är bara vad jag ska göra med den.

 

Märkt med

En tanke om ”OM ATT INTE HA TID”

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.