Igår i Maspalomas. Maria hade, enligt hennes syster Carine, fått tillbaka färgen i ansiktet och nu har hon riktigt tryck i rösten, inte bara zoombieartade viskningar, och vi kom överens om att det var lika bra att jag flög hem till The land of Mellanmjölk, kvarskatt och snökaos.
Hennes tvillingbror Thomas och svägerskan Lena skulle resa så vi bokade en biljett på samma plan.
T och L hittade först inte sin bil så vi kom iväg 12.00 i något som nattprataren på radion beskrev som ”Snökaos”.
Så farligt var det inte men vi stannade i Enånger och jag fick sova hos dem.
Kokkaffe och limpsmörgås till frukost.
Pratar med Maria på telefon och hon är helt klart tillbaka. Tryck i rösten och matlust.
Med telefonens hjälp är vi nu lika nära varandra som när jag var isolerad på det där skitdyra lyxhotellet, Kumlabunkern de Luxe för rika pensionärer.
Nu hemma i köket. Rufus snor runt benen och är pratsjuk. Anna Engberg har tagit väl hand om honom när jag varit borta och om några dagar, hoppas, kanske också Maria kan resa hem.
Vilken resa, vilken röra men allting ordnar sig nog till slut.