KEPSEN BAK OCH FRAM

Propparna går när vi ska baka en kaka med Apelsinsmak. Vi ska hälsa på min kusin Ragna på Lidingö. Eller heter det i Lidnigö? Skit samma.

Maria ställer in kakan i Micron och det fungerar.

T-bana till Ropsten, vidare med Lidingötåget och strax är vi där.

Ragna, min Älsklingskusin, har drabbats av en skum sjukdom. Hon kan inte röra sig, förflyttar sig i en specialrullstol och Stefan, maken, är vid hennes sida.

Utsikten över vattnet är tydligen något i hästväg. Kryssingsfartyg och lastbåtar åker in och ut.

Stefan bullar upp med bullar och kladdkaka. Maria ställer fram sin Microsockerkaka.

Vi har hur trevligt som helst, timmarna går och snart sitter vi, nöjda, på Lidingötåget igen.

Lördag och vi går runt Västerbron, hamnar på Digital Inn på Sveavägen och jag köper ett nytt tangentbord.

Vinden stryker längs gatorna och det verkar som om det är glest på gatorna, att människor håller sig hemma.

Hemmakväll på Själagårdsgatan, Maria försöker lära mig dansa och vi skrattar.

Söndag morgon och Maria reser Norrut.

Lyssnar färdigt på en Grönländsk deckare och äter lunch på ”Under Kastanjen”.

Ett par från New York kommer fram till mig. De är förundrade över att jag så obesvärat rör mig genom lokalen.

Efteråt berättar Selma, som serverar och som jag har en inofficiell bokklubb med, att mannen hade kepsen bak och fram.

”Är inte det Upplands Väsby”.

”Jo, just det” säger Selma.

Ändå bodde han på Upper West Side.

I vilket fall befinner vi oss just nu på Brända Tomten i Gamla Stan.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.