Läser/lyssnar på DN och en intervju med Bao Ninh, om boken han skrivit. ”Krigets sorger” kom på svenska redan i början av 90-talet, missade den då men kollar i Legimusbiblioteket och givetvis finns den inläst.
Bao Ninhs huvudperson, som är han själv, stred mot Amerikaner och Sydvietnameser under ett fruktansvärt krig. Alla krig är i sig fruktansvärda men just detta är speciellt.
Det var närmast en slags romantisk Världsförbättrarkänsla över det Svenska demonstrationståget och talkörer som ropade ”Ho Ho Ho Chi Minh”.
Boken är den blodiga verkligheten och hela dagen går med B 52:or som skottar ut bomber, förödande slagfält i djungeln och när huvudpersonen mirakellöst nog överlevt och tio år senare återvänder till Hanoi för att träffa sin ungdomskärlek har hon haft ett eget slags krig.
”Krigets sorger” är en väldigt, väldigt, bra bok. Poetisk och dokumentär.