Isigt på vägen, grå himmel och snorhalt.
Rufus ligger på värmepannan.
Ludvig Rasmusson, min absoluta favoritkrönikör i ”Godmorgon Världen”, ringer och berättar att även han blivit petad. Han undrar hur jag mår och jag säger att det väl är sisådär.
Vidare berättar han att även hans fru, Ulla Montan, saknar mig i radion samt att även hans grannar. Ludvig är en riktig namedropper och det är ju jag med, konstnärerna Mamma Andersson och Jochum Nordström framför sina kondoleanser.
Ludvig har en teori, han har alltid teorier, att mycket offentlig verksamhet nu drivs av ”duktiga flickor”, ungefär som i en gammal flickskola där ingen kastar suddgummi och alla skriver helt rätt på alla prov.
Jag tror jag förstår vad han menar men jag skulle aldrig våga säga det högt men det är alltid kul med teorier.
På eftermiddagen kommer Marias son Max och plockar upp mig för färd till Gnarp.
”Ömsom” spelar på Kulturstjärnan och det har aldrig varit så mycket folk på deras Kulturkaféer.
På 60-talet var det många som kunde spela fast de inte kunde det. ”Ömsom” är både tighta och kan sjunga.
Barbro slår sig ned bredvid mig i soffan. För några år sedan lärde/hjälpte jag henne att slakta en fem-sex tuppar. En blind lärde alltså en seende detta uråldriga hantverk men jag har det i händerna och allt som behövs är en vass kniv.
Vi skrattar gott åt minnet.
Det är en fin kväll på Kulturstjärnan.