Frågan är, när en global katastrof skakar jorden, om man ska läsa trevliga hejhopp tralalaböcker.
Det har varit poppis med dystopier, människospillror i förgiftade landskap och bakom varje hörn en skärande ondska.
Frank Herbert, han som skrev böckerna om Dune ökenplaneten skrev också ”Den vita pesten”. Den kom för många år sedan men jag minns den som riktigt bra dystopi.
En vetenskapmans fru omkommer i ett sprängdåd och när mannen inte längre har en kvinna så ska ingen annan man ha det. Han är skvatt galen och skapar ett ämne, kanske ett virus, som dödar alla kvinnor. Välskriven, ohygglig och lite hoppfull.
På senare år har Justin Cronins triologi, den första, tror jag, heter ”Flickan från ingenstans”, kommit. Detta är underbart hemska dystopier. Hopplösa men ändå en bubblande livsvilja.
Det är inte tid för ”Barna i Bulleribyn” just nu.