Junidagen är som en varm ren akvarell. Göken kokoar och jag stöter ihop med Martin, en sommargranne.
Det var ett par år sedan i sågs och det är dags för en mängd uppdateringar. Och så Coronan på det. Vi är helt överens om att det med tanke på all motstridig information plus det där vad ”De säger” är bäst att ligga lågt, hålla avstånd etc.
Jag berättar att jag på förmiddagarna, innan en rejäl promenad, har pirr i magen.
”Är du rädd för att gå vilse?” Undrar Martin.
”Nej, inte alls, det är snarare fråga om Livsklådan.”
”Ja, den ja.” Han förstår vad jag menar.
Livsklådan är inte att leka med men det är väldigt kul att stå på Riggbacksvägen och prata med Martin