Det låter, i dessa Coronatider, som en riktigt dålig idé, att åka med buss till Gävle och gå på Folkteaterns föreställning ”Perplex”. Dessutom med efterföljande middag på restaurang.
Men dåliga idéer kan också vara mycket bra och hela grejen är ordentligt smittoriskuppsäkrad.
Vi sitter 18 personer glest utplacerade i en Dubbeldäckarbuss och på själva teatern är försiktighetsåtgärderna rigorösa.
Äntligen får man komma ut i Världen och vara med när riktiga levande människor sliter häcken av sig på en scen. Det får vara nog med denna segslitna karantän.
Maria, hennes syster Carine, maken Arlingo ,alltså paret Gomes och jag sitter med ordentligt svängrum.
Att beskriva föreställningen är inte enkelt, Maria syntolkar så gott hon kan, och de fyra skådespelarna vänder ut och in på begreppsvärlden. Upp blir ned, det är som om tillvaron klippts i bitar och skakats om, inte olikt ett kalejdoskop och fram träden hela tiden nya bilder. Det är helt enkelt jättekul, energiskt och vansinnigt.
En pikant detalj är att en av de manliga skådisarna är naken under stora delar av pjäsen och det så tydligt att Maria och Carine kommenterar pungkulornas brist på symmetri.
Efter teatern färdas vi till Axmar Brygga och min Älgwallenbergare är alla tiders. Toppar med en Crème brûlée.
Mätta vaggar vi hemåt längs E4, med putande magar och huvudena fulla av myror. Vilken märklig pjäs, underbart knäpp.