”Vi tar med oss en Muurikka, Anton fick en i Julklapp och han vill gärna inviga den” säger TullaMaja i telefon.
Vad i hela friden är en Muurikka? Kliar huvudet. I min lilla, värld, den är förstås oerhört begränsad, har just Muurikka aldrig varit på tapeten.
De anländer och Anton gräver en grop i snön, gör upp eld och börjar gulla med sin Muurikka. Det visar sig vara en slags portabel stekhäll och han börjar med att Muurikkamera kyckling, den petas åt sidan varpå han på samma sätt tillreder grönsaker och bussigt med vitlök.
Han fyller Pitabröd med detta och häller i en mustig sås. Det smakar mycket gott.
Februarisolen smeker försiktigt Muurikkakocken och vi sätter tänderna i det som i hästlängder utmanövrerar en Kebab.
Muurikka? Naturligtvis När Januari övergått i Februari äter vi gärna vår mat tillagad på en Muurikka.