Går lite fel vid stora granen, och korsningen Åvägen/Riggbacksvägen. Ringer Tullamaja på facetime video, hon ser var jag är, hjälper mig på rätt väg och anmärker samtidigt att det gröna har kommit längre här än där hon bor, i Härnösand.
Det gör inget att jag går lite fel. Ingenting gör något när himlen är klarblå, bäcken sjunger och det är så varmt att jag tar av yllekoftan.
Härom kvällen for jag med Maria mot Hårte, svängde av och fortsatte skapligt skumpigt 6 km till Lunnsjön. Vi hukade under grenar, klev över stenar och kom till stranden, Stort, öppet, ljust och lovande.
Det var inte länge sedan isen täckte sjön.
Nu stökade några sjöfåglar och hade sig, en fisk slog och duvorna kurrade i skogen.
Vi satt på en upp- och nedvänd båt som låg slängd i strandbuskagen, sprickorna i bordläggningen var så vida att man kunde kasta in hatten, och undrade över hur i all världen man står ut i slutet av November.
Kära Bloggläsare, de senaste månaderna har det inte blivit mycket bloggat eftersom jag förmodligen håller på att skriva en bok. Skrivenergin går åt till det projektet.