MINNS I SEPTEMBER

September. Vindstilla, ett duggregn lätt som barnpuder och en mild, nästan varm, luft som luktar äpplen.

Äpplen, fallfrukt

Genom den öppna dörren hörs äpplen falla i det toviga gräset.

Vid köksbordet sitter Sune. Jag värmer på kaffe och då han inte, som brukligt, har med sig färska wienerbröd rotar jag fram några sådana där vita krusidulliga och väldigt söta kakor som Maria gjort på överbliven äggvita och socker.

”Det enda jag har är de här.” Jag skakar den öppna burken under hans näsa.

”Jaha ja, du har, alltså, det heter ju.”

”Precis,, vad heter sådana här kakor?”

”Det vet man ju” säger Sune buttert.

”Ja visst vet man det, fast just nu minns jag inte.”

Vi springer som småpojkar över ett fält och försöker få våra drakar att lyfta. Sune tuggar på underläppen medan jag prövar att ljuda på alfabetets alla bokstäver. Det är väl själva fan.

”Är det inte något på S? Undrar jag. Sune tiger, för hans del är det bäst att ha s osagt.

”Maräng!” Kastar jag fram från ingenstans. Min drake flyger.

”Javisst” säger Sune som om han visste det hela tiden, men det gjorde han inte.

3 tankar om ”MINNS I SEPTEMBER”

  1. Hej Täppas! Det var länge sedan och nu fann jag dig ännu här
    Ta hand om dig väl och jag ska läsa fler inlägg. Är Monica sen länge sedan, jag fick en bok av dig och i övrigt ”pratade” vi här ibland.
    Hoppas allt är bra med dig och att du kan fara till Hälsingland som och när du vill.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.