September. Vindstilla, ett duggregn lätt som barnpuder och en mild, nästan varm, luft som luktar äpplen. Genom den öppna dörren hörs äpplen falla i det toviga gräset. Vid köksbordet sitter Sune. Jag värmer på kaffe och då han inte, som brukligt, har med sig färska wienerbröd rotar jag fram några sådana där vita krusidulliga och … Fortsätt läsa MINNS I SEPTEMBER