SOLTOM, CAPRESE OCH DIKESKÖRNING

Varför går jag på Midsommardagen runt byn i den tryckande värmen? Jag är förmodligen rätt korkad.

Raglar som ett fyllo när jag lämnar G:a Riks 13 och tar in på Åvägen. Dimper ned i diket, pustar ut och har gott om tid att gå igenom gårdagen, Midsommarafton.

Stigen från vägen, den som slutar nedanför Vettberget och fornborgen, till sjön går över en myr och är bitvis geggig. Det luktar skog, terpentin, blöt mossa och strandgräs av, kan det vara en fisk som strandat och ruttnar.

Nu är sanningens minut om fler kommit på samma idé som vi, att Lunnsjöns avskildhet är ett bättre alternativ än långbord och frågan: har vi sill så det räcker?

Strandremsan är tom, solen bombastisk men en bris skänker fjäderlätt svalka när vi radar upp packningen, lägger ut filtar.

Sjöfåglar har något för sig i en vassrugg och småfisk tar små skutt mot ljuset. Plopp, plopp.

Vi strosar i vattenkanten, först satans kallt men, du, det är rätt varmt.

Här behövs inga badkläder, fåglarna blir inte kränkta av naken hud och plötsligt är vi helt täckta av vatten. Sommarens första bad är ett oceremoniellt dop som andas frihet.

Vi torkar och solen löser inte bara upp vattnet, tankarna som vimlar runt i huvet förgasas, man blir tom i bollen, soltom.

Jag känner mig lite blindbortkommen på den torra stranden. Här finns en och annan vass sten, kvistar och gupp. I vattnet är allt upplöst och gränslöst.

Jag skär tomater och Mozzarella till en Caprese medan Maria lägger ett torskblock i folie som hon bäddat med örter och kryddor samt majskolvar på grillen. Men varför gjorde jag en Fransk potatisallad stor nog att mätta en svulten skolklass, vi är ju bara två men jag skyller på mamma. Hon lagade alltid till ett helt kompani, för säkerhets skull.

Vi skålar i rabarberdyck och alkoholfritt Rosévin.

Några hundra meter söderut skuttar några Samojedhundar och deras hussar och mattar mot vattnet. Jyckarnas upphetsade skall rullar över sjön, studsar mot Vettberget och rullar tillbaka som ekon.

Men varför pratar hundägare, det hörs tydligt, till hundarna som om de gått ut 6:an med fullständiga betyg?

Snart försvinner de och stillheten återvänder.

Flera timmar senare börjar knott att jävlas, vi packar ihop och går stigen över myren tillbaka till bilen. Längs denna sträcka ansluter en helvetens massa törstiga myggor och vis av erfarenheten har Maria lokaliserat bilnycklarna innan vi lämnade stranden.

Att komma till bilen i ett moln av insekter och var fan är nycklarna, är ett gisslandrama man kan leva förutan.

Jordgubbarna och chokladen äter vi hemma. Katten Rufus som varit utelåst blir överlycklig när vi kliver in på gården.

Midsommar 2022, huden känns behagligt solsvedd och överdragen med insjövatten. Jag tänker aldrig mer duscha.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.