FALLANDE ÄPPLEN, GÄDDFÅNGST, MÖRDADE MÖSS OCH BOKMÄSSAN

Plopp plopp.” Äpplena faller, ett efter ett, likt slagen från en spattig klocka, höstklocka. Vinden vass, syrlig och bara en ihärdig sol kan smälta hål på molntäcket.

Jag tänker inte gå till Hårte idag. Konvalescent. Kryckan på fåtöljen och jag i soffan med upplösningen av Harlan CobensFör evigt dömd” som Reine Brynolfsson läser. Grymt spännande och jag glömmer värken i benet för en stund.

Ringer Sune. Han låter samlad men en smula uppjagad där han sitter i sin båt och landar en tvåkilosgädda.

Ringer Nilas, han har just varit på akuten med deras yngsta, Thilda, alla åker visst till Akuten nu för tiden, Thilda har brutit en arm och är nygipsad.

Efter det samtalet, med ännu mer vardagsdramatik ringde Anders Backlund från SR och undrar om jag vill vara med och prata om ljudböcker i SR:s monter på Bokmässan i Göteborg. Medverka ska även Gunnar Bolin, Fredrik Olsson och någon från”Storytel”.

De undersöker nu möjligheten att låta syntetiska röster läsa in böcker. Det vore som om de till människor utklädda ormarna från gamla TV-serien ”V” läsa in böcker.

Smart ur krämarsynvinkel. Ingen kostnad för en uppläsare men själva vill jag inte ha Reine Brynolfsson ersatt av en dators könlösa röst.

Eftersom jag redan har ett engagemang på Bokmässan skulle detta passa. Måste kolla om det gäller även för Maria.

Trampar på något litet och mjukt i hallen. Det måste var en mus vilken Rufus satt punkt för.

Lite senare vid sängen trampar jag i mer gegga. Ännu ett offer För Rufus Höstjakt ligger i en blodpöl. Äckligt men Rufus är stolt.

Ute fortsätter äpplena trilla i backen. Tar ett par snabbverkande Alvedon och försöker, trots värken, vara tålmodig.

SÅ BRA LJUDBOK OCH SÅ VACKERT VÄDER

Simmar i det säkert 25-gradiga vattnet, en lätt vind från Öster för in varmt ytvatten, utanför den långa sandstranden i Sörfjärden. Man skulle kunna tala om Grekvärme om inte det ordet just nu smakar illa i munnen och varför är Svensk nyhetsrapportering så navelskådande att några nedbrända sommarstugor i Södra Norrland får fetare rubriker än när 70 Greker dör i en förtärande skogsbrand?

Mest tänker jag på en riktigt bra ljudbok, finfint läst av Nina Zanjani, som jag lyssnade färdigt på idag. Egentligen är jag väl 50 år för gammal för att tillhöra målgruppen, det handlar om 16-17-åringar, dessutom har jag svårt för Fantacy, men ”Norra Latin” av Sara Bergmark Elfgren är en ljudbok som jag hungrigt slukar.

Det är så välskrivet och bra läst att jag frossar i varje minut. Fantacyinslaget är väl lite Corny, som Fantacy är, men skildringen av eleverna, deras ständiga gloende i telefonerna, deras intriger och låtsasvuxna attityd är så trovärdigt skildrad. Där är flickan från Östersund, skolans teaterlinje har riksintag, och hennes vacklande mellan småstad och storstad är på pricken.

Trevliga såväl som odrägliga kändisbarn likaså.

Oj vad jag, gamla karlen, tycker om den här ljudboken.

Efter badet äter Maria och jag Lax och spenatpaj, coleslaw och oliver, fikar och njuter på filten.

”1793” – EN FANTASTISK BRA LJUDBOK

Vinden är frisk, det susar i trädkronorna när jag går runt byn. Möter en gubbe med två hundar, säger Hej, utbyter några ord och sedan är det inte mer med det.

Kommer ned för Åvägen, går över Järnvägen, vidare nedför backen, hittar postlådorna och vittjar min egen. En skaplig hög.

Går snett över vägen där ena ingången till min gård borde ligga. Något blir fel. Går fram och tillbaka. Är ibland inne på gården, trevar längs hus men det var väl alldeles förbannat. Till slut får jag lust att helt sonika sätta mig ned, gråta en skvätt och röka en pipa Greve Hamilton.

Tar mig samman och fortsätter jakten på ingången mellan husen, stenstolparna och den snart manshöga astilbes.

Plötsligt kommer jag rätt, låser upp, pustar ut och funderar över nästa steg.

Är jag så vimsig, knappt hittar hem bara för att jag är så uppfylld av en just färdiglyssnad ljudbok? En sådan där makalös upplevelse som fyller en ut i varje cell. Man är så fullständigt i bokens värld att allt annat förefaller väldigt sekundärt. Jag struntar väl i vem som vinner Fotbolls-VM, fast det vore så klart kul om Sverige kunde osv.

 

Ljudboken heter ”1793” skriven av Niklas Natt Och Dag och väldigt bra läst av Martin Wallström.

Skit, döda djur, spyor och människovrak ligger i Gamla Stans gränder. Harmynta, halta, spottande och snörvlande rör sig människorna.

Prästerna, ordningsmakten är fulla. Alla stinker av brännvin och sura uppkastningar. Affärer pågår. Fiskmånglare, vedförsäljare och manufakturer.

Mitt bland detta rör sig överklassen, i täckta vagnar och pudrade peruker.

En godhjärtad grovsing, en krigsinvalid vid namn Cardell hittar ett stympat lik i smutsvattnet i Fatburen nära Slussen. Tillsammans med en svårt lungsjuk men mycket slug och bildad man, Mikael Winge, börjar de rota, bokstavligen, i sörjan.

Samtidigt dör Anna-Stinas mamma, de bor på fattiga Söder, och hon blir gripen för lösdriveri och inspärrad på Långholmen. Kvinnorna där lever ett miserabelt liv och Anna-Stina lyckas rymma, får betala med sin dygd men är någorlunda fri för att försöka skapa ett liv.

I det brännvinsstinkande kaos som råder är det inge lätt sak.

Hela berättelsen är så storartad, hemsk och gripande att jag inte hittar hem och snart inställer sig frågan:

Vad ska jag lyssna på nu då?

ANNARS DÅ? TJA, DET ÄR VÄL BÅDE IGELKOTTAR, MYGGOR OCH ETT PAR KALASBRA BÖCKER

Ligger i mörkret, på väg att somna, men en eller flera myggor surrar runt. Deras livsuppgift är klar. De vill tanka vårat blod.

Väntar på att en ska sätta sig så att jag kan abrupt avsluta dess liv. Nu mindre än någonsin är jag Buddhist. Allt liv är inte heligt.

”Smack!” Jag fick inte fanskapet och den fortsätter sin jakt. Väcker Maria. Hon tänder lampan, är helt stilla men så ”Smack!” Hon fick den och somnar om.

Utsikt från lässoffan

Själv fortsätter jag lyssna på Anna-Maria Käll som läser ”Vassa föremål” av Gillian Flynn. Så mästerligt gräslig, kan bara inte sluta lyssna. Är det mamman som strypt flickorna? Hon verkar väldigt sjuk.

Tidigare på dagen har vi, Maria och jag, suttit vid köksbordet, läst och syntolkat pappersboken ”Författare klottrar” från Förlaget Bakhåll i Lund.

Det är en så kul och fängslande bok. Charles Dickens teckningar, klotter från Rimbaud och tänk att det var Harriet Löfenhjelm som skrev Beatrice Aurore. Jag trodde det var Ferlin. På köpet får man veta att Harriet ofta gick i manskläder.

För att inte tala om Sire Conan Doyle, han med den sluga detektiven och samarbetspartnern Dr. Watson, att han var utbildad läkare och gjorde flera resor i Polartrakterna.

Och så Igelkottar på det. Två stycken, en stor och en lite mindre, rör sig runt varandra i timmar på Carine och Arlindos gård. Djuren utstöter konstiga ljud.

Det är en parningslek och hanen kryper efter ett massa Igelkottsrantande på honan bakifrån, hon har taggarna fällda och det hela sker, får man förmoda, med stor försiktighet.

Honan är gravid i 37 dagar och föder ungefär fem ungar i början av Augusti.