MITT LIV I KARANTÄN

Läser/lyssnar färdigtRachel CusksStunder av lycka”, en makalöst bra bok och tar en, vad annars, en promenad.

View this post on Instagram

Det är ”Öppen Ateljé” i Nordanstigs Kommun, folk hälsar på hos Lokala Konstnärer men själv besöker jag bara Kerstin Wahlman i Jättendal. Logen är städad och ppiffad, nenhennes bilder hänger på väggarna och massor av folk ser sig omkring. Röda prickar hamnar under många tavlor, Kerstin är populär och tyck ha en naturlig fallenhet för måleri. De Afghanska systrarna Kousar och hennes syster serverar mig kaffe med ny- och hembakat kaffebröd och när jag fikat klart visar Cousar in mig i bongshusets sal där 17-åriga Eshan, ochkså han Afghan, spelar egna låtar på piano. Hans musik är rena filmmusiken och jag sitter där, mätt på bullar, och ser inre bilder strömma förbi.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Går förbi Wahlmans, den f.d. Prästgården där jag var på ”Öppen ateljé” igår, när Kousar hinner upp mig på landsvägen.

Tackar för fikat som hon och hennes syster bjöd på igår.

”När pratar du i radio?” Undrar Kousar.

”Ja, inte just nu för jag befinner mig i karantän.”

”Karantän?” I Kousars mun låter det som en exotisk Svensk maträtt eller en egendomlig fågelart.

Jag biter mig i tungan. Hur ska jag kunna förklara för ett ensamkommande Afghanskt flyktingbarn de omständigheter som gör att jag för tillfället inte får sända ”Ring P1″.

”Jag är lite fel” försöker jag ”annars är jag inte fel men nu när det drar ihop sig till val är jag fel.”

”Orättvist! Säger hon med emfas.

Sedan undrar hon om jag vill följa med in på gården och dricka en kopp kaffe. Klart jag vill, och gärna en hembakad kanelbulle.

EN MANS VÄG

Solen penslar landskapet men kommer inte åt i skuggorna. Där ligger fortfarande små snöhögar och trycker.

Maria, min Älskling, har rest till Västkusten för att vandra över klipporna, musselskal, taggbuskar och salt hav. Hon påminner mig om Kerstin Wahlmans utställning imorgon.

Går runt byn likt Joakim von Anka i sitt kassavalv. Men här är det inte pengahögar utan spirande gräs och dofter så goda att man kan förlora förståndet.

Pratar med Hans-Åke. Han berättar att han sett två Igelkottar älska på hans trapp. Så mycket taggar men ändå kärlek, vilket vårtecken.

Läser/lyssnar på Ljudboken ”En kvinnas väg” av min nya favorit Harold Robbins. Han var även Jackie Collins önskeförfattare och han kan verkligen berätta en historia.

TUSSILAGOVÄDER

Det är fredag morgon och byvägen fjädrar under fötterna. Lyssnar på fåglarna, väntar på Jörgen som ska ta mig till SR i Sundsvall och minns hur det, alldeles nyligen, var stora snövallar längs vägen. Snön kallknarrade under kängorna.

En vecka är snart till ända. I ”Ring P1” har det varit svaga vindar. Inte så att fartyget stått stilla men det har inte smattrat i seglen.

Läst/lyssnat på ett par böcker, ”Vera” och ”Musan”, inte så märkvärdiga men i brist på bröd äter man limpa.

Får ett boktips via Maria från en dam hon mött på bussen.

Rövardotter” av Jackie Ferm som jag genast laddar ned.

Om jag inte minns fel är hon, alltså Ferm, dotter till Svartenbrandt, och, har jag berättat den här förut?

Det var en sådan där typisk kändisbjudning/premiär på 80-talet och när jag kom förbi fotoblixtarna och in i vimlet lösgjorde sig en gestalt och kom mot mig med utsträckt hand.

Ögonen var som att se in i en dubbelpipig hagelbössa. Det var Svartenbrandt.

”Jag skulle vilja tacka dig för dina fina barnprogram!”

Vad skulle jag säga? Man vill ju gärna säga något uppskattande tillbaka, typ:

”Jag tackar och själv rånar du jättebra.” Men det kunde jag inte säga, stammade bara fram ett tack, för inte rånade han särskilt bra heller, satt mest på kåken vad jag kommer ihåg.

Det var då det. Nu och idag är det Tussilagoväder.

Väderomslag, kraftiga vindar. När jag kliver in i Studion briserar strax nyheten om att Svenska Akademin ställer in Nobelpriset i litteratur detta år.

Ekot klockan 09.00 handlar inte om något annat. Experter på Kultur klättrar på varandra, alla har massor av synpunkter.

För ett ögonblick oroas jag av tanken på att de som bestämmer ska lyfta ut ”Ring P1” men så sker inte. Tack.

Mer än många gånger fyller programmet en funktion. Det pyser och fräser ur Folkdjupets tryckkokare och här finns en gyllene chans att lätta på trycket.

Så avslutades ”Ring P1”-veckan ändå med en riktig storm. Tack för det också.

Kommer åter hem och ska försjunka i ”Rövardotter” när jag blir upplyst om att jag söker fel bok. Det ska vara ”Gangsterprinsessan” av Helen Stommel Olsson och det är Lo Kauppi som läser.

FATHERLAND

Tranor, Tofsvipor och en massa andra fåglar men vad ska de äta när åkrarna ännu är täckta av snö?

Små och stora bäckar gurglar av vårflöde och solen hänger stor och varm över himlen.

Dröjer vid Åbäckens flöde, fängslad av livskraften.

Vem kan ana att det idag är Hitlers födelsedag? Mörkrets och det blodtörstiga vansinnets furste.    

Har precis lyssnat färdigt på ”Fatherland” av Robert Harris. Boken, som är 20-30 år, har filmats och bygger på tanken att Tyskarna vann 2:a Världskriget och landet har brett ut sig med Hitler som fortfarande lever och är diktator, envåldshärskare.

Alla är rädda, barn blir Hitlerjugend som utan att blinka anger sina föräldrar för Gestapo. Skräck.

I boken försöker Nazisterna sopa undan spåren efter sitt industriella massmord på Judar. De överlevande undermänniskorna, Öststatare, orena, ej blåögda, får utföra RUT-tjänster åt den Ariska medelklassen.

Lyckligtvis finns där en polis som tänker själv och börjar nysta i de smutsiga trådarna. Tillsammans med en kvinnlig journalist från New York Times får de helvetet att braka lös.