Böcker

DENNA DAG, ETT LIV

Eller hur var det Farbror Melker sa?

Idag övervakade dotter J och hennes pojkvän Jack sändningen. Ett arbetsplatsbesök med andra ord och det är alltid bra att barn känner till vad föräldrarna sysslar med på jobbet.

Jag är varken Fabrikör, servitör, Entreprenör men kanske Massör. Hjärnmassör.

Egentligen är jag precis som Snoddas; en Skogsflanör.

Alltså Ring P1. Redan första samtalet slog Knock Out när en dam från Stockholm hävdade att vissa dieter gör att homosexuella inte föds och när jag undrade vad det är för problem med att födas som bög sa hon att jag var synnerligen KORKAD och langade på luren.

Nästa dam hävdade att bakom en Burka kan det dölja sig en våldtäktsman. Är det väldigt sexistiskt att undra att hon nästan lät lite förhoppningsfull?

Så där höll det på.

Den fråga somliga ställer sig är om vi över huvud taget ska släppa fram personer med djupt okorrekta synpunkter?. Varför inte? De finns ju och troll spricker av Solsken.

En invandrad man som dessutom var Sverigedemokrat skällde på invandrare men det finns bögar som hatar bögar och invandrare som ogillar invandrare och dessutom: Remember Jackie Arklöf.

Det finns alla sorter eller som Raymond Chandler uttryckte det: It takes a lot to make a world.

Lunchmiddag i Lörudden hos familjen Jack. Stekt strömming och paj på Röda Vinbär med Vaniljsås.

På kvällen var jag författare och pratade inför en publik om min bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” på Djursta Trädgård i Jättendal, ett slags Rosendal fast i Hälsingland. Det doftade blommor, kaffe och kravodlade hamburgare och trots att det kan vara problematiskt att vara profet i sin egen by blev det en varm tillställning. Solen sken, kvällen var len och det var obesvärat som att umgås med vänner.

DENNA DAG, ETT LIV
Eller hur var det Farbror Melker sa?
Idag övervakade dotter J och hennes pojkvän Jack sändningen. Ett arbetsplatsbesök med andra ord och det är alltid bra att barn känner till vad föräldrarna
sysslar med på jobbet.
Jag är varken Fabrikör, servitör, Entreprenör men kanske Massör. Hjärnmassör.
Egentligen är jag precis som Snoddas; en Skogsflanör.
Alltså Ring P1.Redan första samtalet slog Knock Out när en dam från Stockholm hävdade att vissa dieter gör att homosexuella inte föds och när jag undrade
vad det är för problem med att födas  som bög sa hon att jag var synnerligen KORKAD och langade på luren.
Nästa dam hävdade att bakom en Burka kan det dölja sig en våldtäktsman.Är det väldigt sexistiskt att undra att hon nästan lät lite förhoppningsfull?
Så där höll det på.
Den fråga somliga ställer sig är om vi  över huvud taget ska släppa fram  personer med djupt okorrekta synpunkter?. Varför inte? De finns ju och troll spricker
av Solsken.
En invandrad man som dessutom var Sverigedemokrat skällde på  invandrare men det finns   bögar som hatar bögar och invandrare som ogillar invandrare och
dessutom: Remember Jackie Arklöf.
Det finns alla sorter eller som Raymond Chandler uttryckte det: It takes a lot to make a world.
Lunchmiddag i Lörudden hos familjen Jack. Stekt strömming och paj på Röda Vinbär med Vaniljsås.
På kvällen var jag författare och pratade inför en publik om min bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” på Djursta Trädgård i Jättendal, ett slags
Rosendal fast i Hälsingland, . Det doftade blommor, kaffe och kravodlade hamburgare och trots att det kan vara  problematiskt  att vara profet i sin egen
by  blev det en varm tillställning. Solen sken, kvällen var len och   det var  obesvärat som att umgås  med vänner.

VYKORT FRÅN LYCKAN

Fredrik, som är musiker och radioproducent och ingår i redaktionen kring Annika Lantz, skriver appropå det första inlägget i denna Blogg att han själv brukar förstöra all konversation när han frågar människor om de är lyckliga. Folk blir ställda och tystnar eller börjar hyckla en lycka de bara hört talas om men gärna skulle vilja uppvisa.

En bok som jag återvänder till gång på gång är ”Religions, Values and Peak Experiences” av Abraham Maslow. Han menar att vi i allmänhet upplever lycka i korta och flyktiga sekvenser men att vi sedan gärna refererar till dessa hastiga glimtar av upphöjd livskänsla.

Åter igen; Att ha jättekul är ingen konst men att ha tråkigt är en verklig utmaning.

Denna Söndagmorgon ringde Hågge, han som kör en rosa Cadillac Cab från -67, en svävande bakelse, och är gängad med en flicka från Thailand, och undrade om vi ville köpa en hink Blåbär? Hans Svägerska och dennas man hade plockat och några minuter senare materialiserade han sig i vårat kök med denna skatt.

Hela vintern kommer vi att kunna, då och då och vart efter vi har lust, ta fram en påse blåbär ur frysen och Fan vet om inte dessa är vykort från Lyckan.

MELLANDAGAR

Ronny, som körde mig denna morgon de fem milen upp till Sundsvall under ett lågt liggande jämngrått molntäcke, berömde vår Katt. Medan jag klev in i hans bil hade Katten slukat en skapligt fet Råtta. Alla har sitt för sig. Samma Katt ligger några timmar senare under eftermiddagen på min mage medan jag tar en Tupplur och gnider sin råttmördarnos mot min sömniga näsa.

Dagens Ring P1-sändning var av Mellandagsnatur. Inte så dålig och inte så bra. Det är de där Mellandagarna man får leva med. Att klara av en lyckad dag fixar vem som helst. Den Stora Yogan är att klara Mellandagarna.

Min dators Talsyntes läser Inathe Brautigans bok ”Det finns inga självmordsbaciller” om hennes pappa Richard Brautigan.Boken står i hyllan men den kan jag inte läsa och Bakåhll i Lund, förlaget, sände den som en Wordfil. Min talsyntetiska röst låter som Plåt-Niklas och det är ok för han skymmer inte texten som t.ex. en ytterst konstnärlig skådespelaruppläsning kan göra.

Boken är vacker och sorglig.

Brautigans böcker har jag läst, både de som finns på originalspråket och de som finns översatta till Svenska och dessa böcker är som riktigt goda Vänner. Roliga, överaskande och ibland gör hans meningar volter och studsar in i en annan verklighet där det är trevligt att vara.

Richard Brautigan förlorade kontrollen över sitt drickande och sköt sig själv i sitt hus i Bolinas, Carlifornien.

Varför det blev så har det spekulerats en hel del om och dotterns bok är en både poetiskt vacker som nagelbitande och ångestladdad skildring av hennes pappa som till slut misskötte allt utom sitt Kastspö och sina långa vackra händer.

Jag tror att han hade ett satans problem med Mellandagarna.

LÄNGE LEVE TJALLE TVÄRVIGG

Packar det nödvändigaste, tar ut myggfönstren och stänger om huset. Vi gör en snabbtur till Stockholm och Kris Kristofesson-konserten ikväll på Circus.

Kollar mailen och Tuija, min mailkompis sedan några år, skriver att hon tänker öppna ett pensionat i Prvence. Byta sitt arbete som plit och terapeut på ett kvinnofängelse mot en tillvaro som pensionatsvärdinna.

Tuija  läser mycket och jag berättade för henne igår att jag just skulle sätta tänderna i Carsten Jensens ”Vi, de drunknade” och hon säger att usch, den stod hon inte ut med trots att alla älskar den. Lika illa tycker hon om Stieg Larsson-böckerna och hon formligen hatade den första filmen om Salander.

Jag älskar henne, alltså Tuija,  också och jag känner igen mig i det där med att absolut inte kunna gilla något som alla faller i farstun för.

Den enda gången jag fått en krönika stoppad, och det trots att min bästis var chefredaktör på den tiden, var en text till Damernas Värld där jag ondgjorde mig över ABBA i allmänhet och Benny Anderssons musik i synnerhet.

Det är inget fel på honom, jag har träffat honom flera gånger och det är en trevlig kille, men jag står inte ut med den inställsamma tonvärlden. ABBA med hamrande Robert Wells-piano och skrikiga röster är fortfarande vedervärdigt.

För några år sedan vittnade människor om att de egentligen alltid älskat ABBA men att det på 70- och 80-talet inte var politiskt korrekt att tycka om dem. Nu sa de att de befunnit sig i ett tankarnas Gulag och inte vågat tycka om ABBA. Istället satt de och nynnade med i Hoola Bandoolasånger och tvingade sig igenom  FiB/Kultrufront.

Inga av  de har någonsin varit några att hänga i Julgranen och de enda som var riktigt coola på den tiden var Arbete & Fritid, International Harvester, Träd, Gräs  &Stenar, Hansson & Karlsson och Fläsket Brinner för att inte glömma Jan Hammarlund och Turid.

Men allt det där var förr. När Farfar var ung var det liv i luckan. Nu för tiden är alla så medgörliga och när vi förra året var på en utomhuskonsert på Zinken på Söder med Kent   och han som en gång var sångare i Ebba Grön, Thåström, var den senares förortsromantik så bedagad att det växte skinn på den och Jocke Berg i Kent avslutade konserten genom att uppmana alla att inte dricka sprit och göra något dumt utan lugnt och fint gå raka vägen hem. Lagomheten firade triumf och över allt ihop lyste Jan Björklunds nöjda ansikte.

Hade detta hänt förr i tiden skulle det ha kunnat hända att sångaren eldade massorna till att göra uppror.

Medan vi packar funderar jag över om man som gubbe blir grinigare och snarare till att fördöma och ”dissa”? Ensam på sin bergstopp med milsvida skogar vid sina fötter kan man vara hur smart som helst och till och med njuta av att ropa avlyssnad endast av en Räv.

Förväntar mig inte att Kris Kristofferson kommer att mana till kamp mot onödiga auktoriteter men det är roligt att han som är så till åren kommen, faktiskt femton år äldre än jag, fortfarande rör på sig.

Lyssnar på tåget på DN:s taltidningsmojäng och i Söndagsbilagan intervjuas en blind bloggare från Västerås. I artikeln påpekas det att det inte finns några funktionsnedsatta inom vare sig politik eller media.

Men jag känner mycket väl till minst  en blind programledare och för några år sedan hade vi en blind socialminister: Bengt Lindqvist.

Dessutom hade vi, fram till den senaste veckan,   en Arbetsmarknadsminister som verkar ha problem med det mesta, bl.a. det sexuella .

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter