Böcker

KEJSAREN AV KÖKSSOFFAN

På fårskinnet över kökssoffan i det rymliga hälsingeköket kan man i godan ro smälta maten, isterband med rödbetor, och lyssna på P1. Världen ligger i ens händer när man färdas i eterrymden.

ObamaLyssnar på OBS! och en Sydamerikansk vänsterförfattare. Hugo Chávez gav hans bok i present till Barack Obama; ”Latinamerikas öppna ådror” tror jag visst boken heter.

Sydamerika verka så rörigt att hela den kontinenten kan försvinna. Afrika? Bara en massa folkmord, hemska sjukdomar och elände. Australien går också bort. Fula människor som talar en hemsk Engelsk dialekt.

Delar av Asien kan få finnas. Till Europa hör verkligen inte Ryssland. Ryssar är oborstade, överdramatiska och har för mycket käkben och för lite finess. Vissa Ryska böcker får finnas men inte mycket mer.

Europa är bra men inte de Katolska länderna. Madonnadyrkan och dubbelmoral för hela slanten.

Norden är OK om man räknar bort de slöa och självgoda Danskarna. Finnarna är något slags skogstroll med slips och Nokiatelefon. Norrmännen är bara för hurtiga. Ingen vettig människa kan ta Norge på allvar.

Nej, allra bäst är Sverige med Världens finaste huvudstad, Stockholm, och landets bästa landskap som är Hälsingland.

Det är i Nordöstra delen av detta landskap som min kökssoffa står och på den är jag chef över sakernas tillstånd. Kejsare av kökssoffan.

AND THE WINNER IS…

När Peter Englund prick 13.00 kommer ut genom den där dörren i Svenska Akademiens lokaler för att deklarera för världspressen vem som fått Nobelpriset i litteratur sitter jag på Amaranten och äter Fläsknoisette med rödvinssås och råstekt potatis med min revisor. Han Crème brûlévill lagom till desserten, Crème brûlé, komma fram till att jag inte gör ordentliga noteringar på mina taxikvitton men jag distraherar honom med roliga berättelser från Bokmässan i Göteborg och annorstädes.

Han har inte en chans för så snart han ska peka på ett tvivelaktigt avdrag laddar jag på med något nytt kul.

Precis som Pappa. Jag är min egen far upp i dagen utom det där med att han drack Eau de Vie och Pommac medan jag håller mig till Zingo. Annars är det samma taktik.

Vi har alla våra överlevnadsstrategier och natten innan priset ska tillkännages i Börshuset drar några sluga typer ut serveringsdäcket från Caféet, det med regnbågsflaggan, strax intill och förflyttar det en bit ut på stortorget. Någon hade sedan sett personer med ficklampor Mario Vargas Llosarota i allt blottat skräp. Där bland kapsyler och fläckiga servetter låg alla de mynt som människor tappat ned mellan plankornas springor under sommarens fikande.

Detta vet jag med bestämdhet då min dotter Jullan arbetar extra på just det Caféet men jag har tyvärr inte läst något av Mario Vargas Llosa.

FEBER

Brutalt drabbad, på det hemska sätt som endast en man kan näst intill omintetgöras, av en lättare förkylning, ligger jag under ett berg av kuddar och lyssnar på Torgny Lindgren när han läser sin senaste bok ”Minnen”.

Jag vältrar mig som en gris i sängen. Kaffe och Dajm. Febern är långt ifrån så svår att jag inte kan lyssna och hänga med i boken men den är på tok för hög för att jag ska kunna gå ut i livet och uträtta något betydelsefullt.

Sorlet tränger in från gränden och Tyska Kyrkan slår sina sköra slag.

Egentligen har jag redan givit denna dag ett innehåll. Pratade i över en timme med Sussie i telefon och vi utbytte det senaste. Uppsträckt av en Treo Comp gick jag med K på förmiddagen till Gallerian för att köpa honom nya skor. Vi fick inte passera Storkyrkan. Polisen sa att vi måste ta en annan väg för här pågick Riksdagens högtidliga öppnande med Kungen som en julgran av medaljer och de nya SD:arna som små dumnästa men rävögda Grindvaktarpojkar.

Vi tog ut en annan kurs och var strax inne i shoppingtemplet. K placerade mig på en stol och lade sin skateboard som en baby i mitt knä. Musiken fyllde luften med tunga basgångar och gälla Brittiska popröster. K slog sig i slang med en expedit.

Snabb affär. 799:- för ett par Skatearskor, bara så där. Plus innersulor och nya skosnören till mig. Vi lämmnade hans gamla skor, de med hål i, mina snuskiga gamla innersulor och de trasiga och förbrukade skosnörena.

När vi gick hem sa K att expediten var väldigt fin. Hon hade ljusbrunt skinn, bruna ögon, svart hår och en skaplig rumpa.

Han avseglade till Fryshuset medan jag boade in mig med Torgny Lindgren. Blir först störd över att han gubb-koketterar men vem är jag att säga det och till slut är jag uppslukad av boken. Det sägs att han gör allt för att undvika metaforer men berättar ändå levande och med dofter och subtila skiftningar. Trots min svåra sjukdom ligger jag och skrattar.

Det är ljuvligt att ha feber.

ONSDAG MITT I LIVET

Laddar (degar i sängen och lyssnar på tal-DN) inför kvällens författarbesök i Sundsvall. Dorotea Bromberg, förläggare och lilla jag , författare, kommer till:

Bokia Vängåvans Bok & Papper AB, Storgatan 22, vid Vängåvan

Klockan 18.30

Hör i DN att Neil Young kommit med en ny skiva ”Le Noice”som verkar vara något alldeles i hästväg. Daniel Lanois har producerat och bara det. Hur ska jag komma över denna skiva? På ett olagligt ”Oh vad jag gillar Piratpartiet”-sätt eller helt enkelt gå och köpa den som en fysisk produkt?

Neil Young har följt mig hela livet. I vågdalar och på toppar. Förra sommaren, eller var det förrförra, ansåg min yngre väninna vid konserten under ”Where the action is” att hela Neil Young-grejen bara var en fråga om ett plågsamt och långdraget Gitarr-runkande. Men det kan hon tycka och jag står för att jag är en Gubbe som älskar Neil Young.

Och så Hanna Hellquists onsdagskrönika på Namn & Nytt i DN. Kanske har jag en patologisk fixering vid henne men jag älskar oftast hennes texter. Förra onsdagen var hon lysande men idag? Tja, flickor som ringer sin mamma varje dag, som väninnor, gör mig misstänksam. Jag skulle aldrig köpa hus, ta bottenlån och söka IKEA-Family-kort med en sådan flicka.

De roligaste flickor som jag känt och känner har alla haft ett mycket komplicerat förhållande till sin mamma. Freud hade rätt på det sättet: Flickor bör revoltera mot sina mödrar och pojkar bör göra processen kort med sina pappor Eller som Jim Morrison i The Doors uttryckte det i, visst var det sången ”The End”:

”Father?”

”Yes son”

”I wanna kill you!”

Och

”Mother?”

”Yes son”

”I wanna fuck you!”

Men det där är riktigt sjukt också. Pojkar ska inte knulla sina mammor.

Vad är Sanningen? Vad är upp och vad är ned?

En sak är säker: Jag ska vara i Sundsvall ikväll tillsammans med Dorran och tåget går 14.30.

[youtube QHFK1yKfiGo nolink] [youtubehq XUGej_ofcAQ nolink]
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter