Minnen

VILDA VÄSTERN

  Solen ler blygt bakom molnslöjor, det faller några spridda regnstänk, en häst gnäggar och det luktar hö.

Tänker på Emmylou Harris och att Sussie sa att jag kanske, kanske, får följa henne på Polarprisutdelningen.

  En gång, i soffgruppen utanför Studio 1 i TV-huset kom jag, hette inte programmet ”Söndagsöppet”?,  att sitta bredvid Emmylou. Plastkoppar med kallnat kaffe på bordet, fat med skorpor och ett par tekniker som pratade om något tekniskt. Jag doppade en skorpa och märkte att Emmylou sköt upp axlarna och sträckte på nacken. Hon var stel, den saken var klar, och min vana trogen satte jag pekfinger och tumme runt hennes nacke och masserade.

”Mmmmm” Hon började spinna. Uppmuntrad av hennes positiva respons lät jag fingrarna vandra och trycka ned längs ryggraden och åter upp mot nackmusklerna.  Hennes ryggtavla, den hade varit hård som en gravsten, mjukades upp när spända muskler en efter en slappnade av.

  Plötsligt tog hon min hand.

”Come with me Big White Man.” Hon drog in mig I sin loge,  låste dörrvredet, knäppte upp cowboyskjortan, det rasslade i pärlemorknapparna, lyfte på bh:n i en och samma rörelse och sa:

”Kiss me!”

  Jag kände mig stel av skräck, en mus, fångad av en stor hungrig katt och erinrade mig att det var så här det visst gick till när manliga rockmusiker var på turné. Backstage och i sina loger gjorde de lite som de ville med flickor.

  Hur det hela slutade minns jag inte, jag har förträngt hela saken, men ett  lärde jag mig och det är att man inte ska slarvmassera lite hit och dit då det kan leda till rena vilda västern.

FAMILJETRÄFF MED PÅSKMIDDAG

  Står på trappen, det  luktar fruset gräs, rutten jord, lyssnar på landskapet, suger på pipan och i samma stund som bilens däck frasar i gruset på gården tar jag en halv Stesolid.

Bildörrar far upp, glada barnvrål och förmanande föräldraröster. Nu är de här, barn och deras nya familjer.

  Jag har hissat upp alla värdefulla och sköra föremål till en nivå de små inte kan nå men för säkerhets skull har jag också gömt pallar och stegar. Man får inte vara dum, de är företagsamma de där små lyckliga jävlarna.

Påskmiddag

  Middagen, älgstek, en gräddsås  som skulle kunna stoppa krig, söt- och vanlig potatis, pressgurka och lingonsylt, tystar inte mun. Vi vuxna skriker telegram/sms-smarta repliker medan ett barn, bara för att det förnekas mer godis innan maten, vrålar som om det stod öga mot öga med en styckmördare.

  Njuter av maten, steken smälter i munnen, går in i min egen gubb-bubbla och jag kan tänka mig att de andra ger varandra menande blickar. Gud, så gammal han  blivit. Dement, inte omöjligt.

  Sitter och funderar på om det var på samma sätt när jag själv med mina nybildade familjer drabbade den äldre generationen. Förmodligen, det kan till och med ha varit värre. Barnen fick löpa amok, pulverisera allt som kom i deras väg men fick trots  det enbart uppmuntrande tillrop.

  På vägen hem sa vi till varandra att maten  i alla fall var god men Herregud  vad de börjat bli gamla.

SKINKSMÖRGÅS, OSTKAKA OCH VED: JÄTTENDAL 2:A ADVENT

 När jag ber den nyanlände Greven att köra några kärror småved, sådan som jag kan myselda med i köksspisen, från uthuset  in till logen anmärker han:

”Varför då? Jag kan rulla in mig i en pläd så slipper jag frysa.”

”Typiskt, nu är du inne på en borgerlig individuell lösning istället för att tänka på allas trivsel.”

Så här är det hela tiden. Varje sekund lurar en politisk debatt.

Strax kommer Maria för att hämta långved till sin braskamin, det var hon som grejade älgköttet, utbytet är till bådas glädje men vad ska Skattemyndigheterna säga. När hon fyllt sina banankartonger åker vi till Hembygdsgården, äter skinksmörgås, ostkaka med saftsås och dricker kaffe. Elden sprakar i öppna spisen och det råder en godmodig stämning. Det slår mig att det är första gången i år som jag känner Julstämning.

Julfika

 Birgitta Bergkvist slår i kaffe, Janne och Gunbritt Sjöbom från Kungsgården, jag och Maria fikar, och har det bra och den senare förevigar stunden med min iPhone.

GUBBVARNING, MIKROLIV OCH RETROSPEKTION

Står på trappen, dagen är kylig, axlarna ömmar efter gårdagskvällens träning på Kulturstjärnan i Gnarp och i Päronträdet sitter en exilregering bestående av gruffande kajor. Vanligen håller de till på taken nere i byn runt kyrkan, det här är förmodligen  en utbrytargrupp.

Rufus sätter sig vid mina fötter.

”Ja du Rufus, vad ska man tro? Vill du gå ut och kolla in de där pippisarna eller tycker du det är för kallt, fast du har ju päls, i alla fall lite?”

Gubbvarning. Jag har börjat prata med katten.

Ikväll blir det andra bullar för då ska jag delta i ett möte i Strömsbruks hall. Det är en Museipedagog som anordnar och ämnet är den Hälsingekultur som ofta skyms av Hälsingegårdar, spelmansstämmor och hemslöjd.

Nu är det den tid då industrierna vid kusten blomstrade som ska avtäckas. Massor av människor hade sin utkomst och sitt liv vid sågen i Stocka och inom papperstillverkningen i Strömsbruk.

Arbetare som med matlådan på pakethållaren cyklar till jobbet, svängande kranar och lastbilar som lastar av råvaror till cellulosatillverkningen. Fackmöten, kaféer med schackspelande gubbar och unga flickor som går för att passa upp i direktörsbostäderna.

Liv och rörelse och ingen trodde att detta någonsin kunde ta slut. Men det gjorde det och nu står byggnaderna  som slutna katedraler.

Kvar finns bara minnet och det är det vi ska ventilera ikväll.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter