KÄRLEK DEL 2

Det sägs att män inte kan känna kärlek. Män kan bara starta krig, ställa till sattyg och tuppa sig. Det är inte sant. TullaMaja som tog den här bilden innan hon lämnade Jättendal med buss älskar förutom sitt barn och man sin iPhone 4 med vilken hon knäppt bilden. Hon känner, trots att hon är kvinna, absolut apparatlycka med denna mojäng i sin hand.

Björn med Chevan

Jag älskar Björn, bredvid mig här på bilden (fast inte på något sjukt sätt) och det är Björn som jag haft så kul med i sommar.

Och en sak är säker: Björn älskar sin Chevrolet Caprice Classic.

TAKE A WALK ON THE JÄTTENDAL-SIDE

Jättendal
Täppas i Jättendal
Sjön i Jättendal
Täppas och Stefan Hansson
Täppas och kattkidnapparen Bosse
Täppas och TullaMaja

Det ligger trattkantareller överallt i huset. Kommmer mitt i natten till gården, mitt andra hem, i Jättendal efter en fin kväll på Bokia vid Vängåvan i Sundsvall. 110 glada bokälskare utstrålade värme som lyckliga kakelugnar.

Ronny från Nordanstigs taxi kör mig de sex milen längs mellankoliska E4 till Jättendal. TullaMaja, som med sin dotter Hjördis tagit några dagar för sig själv, har lagat varma mackor med trattkantarellstuvning som vi glufsar i oss innan jag tuppar av under duntäcket. Ute är det snudd på nere vid nollstrecket.

Vaknar till en vidunderlig höstdag och vi tar en promenad runt byn.

Äppelträden på gården dignar av äpplen som jag inte har tid och möjlighet att ta hand om. Det är också en yoga; att känna sin gräns och inte bli galen över allt man inte får med i detta liv.

Sjön ligger spegelblank säger TM och det luktar höst. Träffar Stefan Hansson, en riktig kraftkarl, eller som F förklarade för K: ”Stefan är stark på det där riktiga viset, inga upp-puffade gymmuskler utan stark som resultatet av att han alltid jobbat hårt med kroppen

Stefan lyfter mig som om jag vore en hönsfjäder.

Vi stöter också ihop med kattkidnapparen Bosse. Han finns ordentligt beskriven i min bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” och när jag frågar om min, OBS MIN katt är hos honom börjar han slingra sig som en orm och prata en massa goja. Hotar honom med stryk och han erkänner, katten är hos honom, men påstår samtidigt att vi har ”Delad Vårdnad”. Den karlen har ingen skam i kroppen och jag funderar på att strypa honom med en rökt ål som katten Morris sedan får äta upp.

Vi skiljs dock som vänner, detta är en ”make love – not war”-dag och Hjördis gurglar i vagnen. Vilken dag! Den är så fin att man kan bli förbannad.

(klicka på bilderna)

KÄRLEK

Björn ringer från Hälsingland. Ute är det höst och naturen kroknar. Månen står hög och hel som en glänsande ost på himlen och han sitter i fönstret och tittar på sin Cheva.  Gräset är tovigt och utvuxet men vad fan, det är ingen id att klippa det nu. Bilen glimmar av magiskt månsken och himmelsk imma i lacken. Björn är som en Marskatt som fått korn på en katt av det motsatta könet. Hela världen kan ta sig därbak men nu är det bara han och hans Cheva.

Han försöker förklara känslan för mig. Jag som retat honom för denna bensinslukande Amerikanska Tårta i olja, plysch och läder är hans vän och jag skriver detta för att nästa gång jag anländer till Hudiksvall C vill jag bli hämtad i denna bil. Jag skiter i miljön. Jag fattar: Det är kärlek.

MELLANDAG

Det är livets Mellandagar som är den stora prövningen. Ingen har tid att promenera med mig och på gymmet var jag igår. Det är inte så mycket min synskada i sig som gör mig blind utan själva situationerna jag befinner mig i.

När jag känner mig fångad i Stockholm, både bokstavligt och bildlikt, tar jag tåget norrut igen. Rastlös.

Sitter i djurkupén tillsammans med två trevliga flickor och deras jättehundar. Den ena flickan har dessutom en baby.

Ingen kliver på med två arga monokelkobror eller en nervklen katt som skriker hjärtskärande från Sthlm C till Gävle C.

Björn kommer och hämtar i Hudiksvall. Han kör den stora feta Chevan, den som pluttrande glider fram som en svävande tårta. Den dricker bussigt och är inget för miljörörelsen men är otroligt skön att åka i.

Vi stöter ihop med en Skådespelerska han känner. Hon är med i filmen om ”Glada Hudikteatern” och apropå den har det kommit några sura inpass kring mina funderingar. Skulle jag vara bitter och missunnsam?

Tror inte det men det där projektet reser så många frågor. Vad är Kulturpolitik och hur borde den vara? Det är verkligen inget fel att utvecklingsstörda spelar Teater men det finns något nedlåtande och självgott i att normalstörda sitter och myser åt skådespelet.

På ”Glada Hudikteaterns” hemsida står det att de inte är en kommunal verksamhet utan ett affärsdrivande företag. Hur kommer det sig då att de kammar in pengar från Allmänna Arvsfonden?

Kommer hem till gården och innan jag hänger av mig kavajen gör jag upp eld och matar katten. Ute faller ett tätt finfördelat regn och det är fukten jag vill elda bort.

”Sjörapporten” utgör den finfina avslutningen på dagen och när jag vaknar är det onsdag och Hanna Hellquist har skrivit en pangbra krönika på Namn & Nytt i DN.

Promenerar runt byn i en frisk blåst och som Mellandag betraktat känns den helt ok.