Jättendal

KULTUR I GLADA HUDIK

Lingonen är förpackade, solen trevar över molnen och äldste sonen N, som är Bilmek i Hudiksvall, ringer och säger att han gift sig. Med Margareta, en helskön tjej från Hudiksvall, och plötsligt sitter jag i deras kök några mil norr om Hudiksvall. Det är Rosa Champagne och de allra närmaste släktingarna. Min förrförra fru t.ex. men efter ett par glas vin masserar jag även hennes ömmande axlar.

Det är hämtpizza och rödtjut och riktigt opretentiöst. De Nygifta är stolta, alla är glada och sedan blir det kaffe.

Då undrar jag försiktigt om ”Glada Hudikteatern” , vad tycker de om den triumfsagan?, och det visar sig att även dessa Hudikbor har synpunkter och inte är enbart ”Glada Hudikteatern”-troende.

Ledaren Per reser land och rike runt och håvar in mycket pengar. Förmodligen rätt in i sitt eget bolag.

Många kommuner med ett dött kulturliv, eller i alla fall inget som de vill betala för, känner att ”Glada Hudikteatern” är en våt dröm. De vanligtvis så okultiverade medborgarna får skratta och gotta sig åt de lika vanligtvis så resurskrävande Utvecklingsstörda.Och kalla det för KULTUR. Det är helt enkelt genialiskt.

Skådespelarna i ”Glada Hudikteatern” är väl omyndigförklarade och rimligtvis borde de dra in en del pengar. Var hamnar dessa pengar? Förmyndare?

Någon berättar till kaffet och den urgoda bröllopstårtan att Claes Malmberg setts framför en kamera i Hudiksvall för nu kommer ju filmen också.

Men någonstans ligger det under denna framgångssaga en hund begraven och frågan är om någon vågar ta fram den jycken.

VARIETÉ VAL

Seriös och allvarlig Teaterkonst har sin trogna men statistiskt sett begränsade publik.

Glada Hudikteaterns” föreställningar går för fulla hus och deras initiativtagare reser runt och pratar med en närmast Messiansk status. Ingen säger ett ont ord om teater där skådespelarna huvudsakligen består av Utvecklingsstörda plus några Normalstörda.

Många som aldrig skulle sätta sin fot på Dramaten, kanske för att de där skulle känna sig underlägsna och kulturellt lågstående, älskar att gå på ”Glada Hudikteaterns” föreställningar och efteråt säger de:

”Tänk vad duktiga de är och man ser verkligen hur roligt de har” Ungefär som om Skådespelarna bara genom att vara skapta annorlunda än de flesta, i kraft av sin belägenhet, gör det bra. Det är inte så lite Freakshow besläktad med den gamla Lantliga Varietén där Kalven med två huvuden iförd en Balettklänning dansar foxtrot till tonerna av en Småväxt, det som förut kallades dvärg, som spelar Tvåradigt Dragspel med näsan.

Om Politikerföraktet rör till allt inför valet vore en idé att låta ”Glada Hudikteatern” bilda regering.

Många skulle säga:

”Tänk vad duktiga, fina och bra de är”

De som hade en avvikande uppfattning skulle inte våga säga ett knyst av rädsla för att verka fördomsfulla och därmed göra bort sig. Äntligen skulle det bli lugn och ro i detta land och alla kunde dansa fram som i en enda stor lycklig Dansbandstävling.

VILSE

Hågge ställer en låda med 20 kg rensade lingon på köksbordet och så är det inte mer med det. Jo, de ska kokas och hällas upp på burkar.

Ägnar hela kvällen åt att mäta upp lingon, socker och koka och det blir en väldig massa sylt. Drömmer om lingon. Lingon på små ben som jagar mig över en slätt och jag ligger pyrt till.

Vaknar till en otydlig dag med dimma, blåst och en sol som finns där men man vet inte riktigt var. Det står en massa grytor med sylt i köket och jag tar en promenad för att tänka över ett och annat.

Går vilse. Vinden sliter sönder ljuden och jag irrar omkring på okända småvägar men hittar till slut rätt riktning. Det är bra att gå vilse, intalar jag mig själv. Faktum är att det är ytterst lärorikt.

Björn ska komma och hjälpa mig hälla upp sylten på burkar men när jag kommit hem från vilsepromenaden skrider jag till verket. Tänker på att starta en kursverksamhet där kärnan är att hitta sig själv. Jag var borta men hittade mig själv, . Det är en viktig erfarenhet och den borde det gå att tjäna pengar på.

Många människor är vilsna.

Björn dröjer och jag börjar hälla upp sylt i burkar och när han dyker upp är hela klabbet färdigt. Jag är stolt och Björn säger att köket inte ser för jävligt ut. Det är rent och fint och inte lingon och socker överallt.

Han ska bli min kompanjon i ”Hitta sig själv”-kursverksamheten och vi ska bli rika som troll.

CAFÉ AU TUTTMJÖLK

Solen penslar dalgången som en lycklig målare i Gult och Värme. Det doftar utvuxna örter och nysågat timmer när jag tar promenaden runt byn.

Inga tiggare och inga hemlösa men välmående Bönder i käcka Kepsar som med sina väldiga traktorer skummar av åkrarnas Säd.

På tåget upp till Hälsingland igår lyssnade jag på den Skånska Ordfräsen Nordegren i P1. Trots att han ibland har svårt politiskt kontaminerade sidekicks är han närvarande i programmet på ett sätt som är få programledare förunnat. Det är Thomas Nordegren, Annika Lantz och Torehammar i P3 och några få till som har den där unika direktheten.

Igår var det Ulf Adelsohn som satt och gläfste som en glad Tax och ibland har han den där kvinnan med ett konstigt namn. Hon låter som Mamma Mu och var Kulturminister i ett par dagar innan blodhundarna fick vittring på att hon inte betalat Radio/TV-licens.

Ingenting är som förr. Nu trollar Maud Olofsson leende bort det underliga med att Centern svängt i Hjärtefrågan Kärnkraft. Och förefaller komma undan med det.

Förklaring? Vet inte men jag känner en man som blir sexuellt uppjagad när han ser henne på TV och säger chauvinistiska slipprigheter som:

”Henne mellan ett par rena lakan och en back Gott & Lätt…..”

Och så var det Lars Ohly och Bröstmjölkspumpen. Snacket om detta påminner mig om den gången jag var på tågresa med min förrförra Fru och vår ammande baby. Kaffet på tåget var gräsligt. Det var beskt på gränsen till odrickbart och mjölken var slut.

Då tog Frun fram ett bröst och handmjölkade en skvätt rätt ned i plastkoppen och plötsligt förvandlades den frätande drycken till en Guldgul och len Gudagåva.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter