Men ett stort för mig. Idag är den dag då strumporna åker på igen. Inte sedan Maj månad har jag gått med strumpor i rejäla lågskor. Kryssar mellan de vattenfyllda vägpottorna (de kallas så eftersom Vägverket skiter i dem) på Riggbacksvägen och när jag lufsar över Bäckmans gårdsplan anropar Löken på det sätt han alltid … Fortsätt läsa ETT LITET STEG FÖR MÄNSKLIGHETEN
Kategori: Jättendal
RESFEBER
Det luktar blöt grusväg, utvuxet gräs och blöta diken när jag går runt Jättendal i ett regn milt som ett oskuldsfullt leende. Landskapet håller in tyglarna och bara väntar. Nere vid sjön är det andra bullar; det är full aktivitet. Strandbuskagen har blivit en avgångshall. ”Zanzibar någon? Zanzibar!” ropar en långbent fågel med resebyråkeps på … Fortsätt läsa RESFEBER
SURT MÖTE
Björn, som trillat och fått högerarmen sliten ur sin fattning och som dessutom har en infektion i munnen, kör mig (han är en sådan raring) till bussen som susar ned mot Hudiksvall. Går under en timmes väntan på tåget in i ett tranceliknande tillstånd, jag skulle kunna skriva en bok om perrongmeditationer, där dammet i … Fortsätt läsa SURT MÖTE
DET EXISTENSIELLA
Vem är jag och vart är jag på väg? Eftersommarens vemod blottlägger frågor om liv och död. Plura har åtminstone skrivit en riktigt storartad rad. Några möts och pratar ”om det där med att vara på väg någonstans”. Själv vet jag vem jag är och vart jag är på väg: Målet är soptunnan och jag … Fortsätt läsa DET EXISTENSIELLA