Jättendal

MÖTEN I SNÖRÖKEN

Snön yr, traktorer bökar som urtidsdjur i omgivningarna. Under snö och is bubblar bäcken. Fyller lungorna med vinterluft och kan inte få nog.

Går vilse, snöplogskanterna är luriga men kommer rätt igen.

Träffar Anders som är ute och motionerar två hundar.

Går vilse igen. Ingen fara, jag har ingen brådska men som tur är stannar Janina Stoor och berättar var jag är.

Hon är konstnär och en framgångsrik sådan.

”Jag skulle inte klara av att bli blind, Hur skulle det då gå med bilderna? Jag skulle bli tokig” funderar hon.

Jag berättar om mitt skulpterande, att jag har ”ett språk i händerna” och att detta med att förfärdiga saker som slutligen gjuts i brons, håller mig ifrån att bli tokig.

Hon placerar mig vid rätt snöplogskant och en bit längre upp i backen ropar Anna Savolainen att hon har en ny Kommunalröd ryggsäck åt mig.

Samtidigt stannar den där roliga kvinnan, är hon Maorier?, och levererar en blixtsnabb Engelska, kallar mig för ”mate” och går på. Hur kul som helst.

Fortsätter uppför nästa backe, går vilse igen, det var väl själva fan, men hittar till slut min egen tunnel genom snöröken.

Hittar hem, med en ny ryggsäck dessutom.

DEN HELIGA FALUKORVEN

Vinden suger i kåken som en skaldjursälskare på en kräfta. Det blåser rätt igenom det gamla huset. Rufus kurar på min mage medan stormbyarna morrar där ute.

Hans-Åke kommer och hämtar upp mig för Tisdagsupphandlingen på ICA Starks i Harmånger.

När vi sitter i bilen ber jag honom se efter en bild som jag skulle kunna ta. Ett foto som skildrar vinden.

”Det blir nog svårt” funderar Hans-Åke och sedan förstår jag vilken korkad fråga jag ställt. Hur tar man en bild på vinden?

Istället säger han:
”Det blir värre på Fredag, kanske en halvmeter snö eller så.”

”Ja men då är det ju bra att vi åker och handlar. Isolerade är det bra att ha mat.”

”Jo” säger han och sedan är det inte mer med det.

Men någon bild på vinden, det kan man bara glömma. Det vore som att plåta Den Heliga Ande vilket inte är lätt.

Men jag/vi hittar en Falukorv med bra datum.

OM VEDELDNING, RADIOMÅNGSIDIGHET OCH EN FANTASTISK LJUDBOK

Man ska elda med ved
Ej med olja och el
För det tycker vi alla är fel”.

Diktade Valle Bohjort i Vattlång en gång för många år sedan till ett radioprogram om vedeldningens förträfflighet som jag gjorde för P1.

Hela programmet var en romantisk, delvis okunnig, hyllning till Vedeldningens lov. Idag, med de krav på sans, balans och mångsidighet som råder är det tveksamt om det nu skulle passera nålsögat.

Men är det sant eller har jag drömt, att endast fast anställda SR-medarbetare får vara programledare för ”Ring P1” tre månader före valet och en månad efter. Dessa antas vara bättre skickade i ett så skarpt läge som ett Riksdagsval men kommer då programmet att låta som ”Studio Ett”?

Tengby, jag och Alexandra är några som inte är fast anställda men finns det, delvis risk för självförhävelse, några som är bättre på att hantera knepiga samtal.

Idag ska det vara säkerhetsbälte och krockkudde men radio är inte bilkörning och, det varit det, de mest spännande utflykterna är de där man kommer lite fel och upptäcker något nytt.

Vad gäller vedeldning har jag morgontänt i vedspisen och ett förmodligen svårt cancerframkallande moln lägrar sig i köket. Egentligen är detta nog ett sotarproblem, ska ringa på måndag, men fortfarande är det ljuvligt när elden tar sig, det knäpper i spisen och värmen sprider sig.

Återgår till den bästa Ljudbok jag hört på åratal: ”Cirkeltecknaren” av fransyskan Fred Vargas och infernaliskt fint läst av Reine Brynolfsson. Här saknas deckarens vanliga schabloner och det är så fantasifullt att jag får Champagnebubblor i magen.

MÖTEN LÄNGS VÄGEN OCH ”FOGELBERGS LJUDBOKSPODD”

Det är -13, kängorna knarrar mot packad snö och man skulle kunna tro att det en dag som denna bara är kufar typ jag, som är ute och går. Så är det inte.

Stöter ihop med Löken vid postlådorna mellan Bäckmans och Hans-Åke. Pratar en stund innan kylan tagit sig innanför långkalsongerna.

Utanför Kyrkan kommer Birgit Eriksson och Storsångaren Vannbergs fru, hon heter väl Eva, på varsin spark.

Halvvägs på Åvägen, innan Järnvägsövergången, bromsar Bosse ”Ryssläraren” Sundin in och väl över Järnvägen kommer Margit Ros.

Men var är min soptunna? Tömningsgubbarna har bara hivat iväg den efter avslutad tömning. Måste ringa Anders och be honom spåra min avfallsbehållare.

Det kommer allt mer frågor och mail om ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, det märks att de senaste avsnitten sänts i P1 under Helgerna.

TullaMaja och jag har spelat in 15 avsnitt och de går alla att hitta via Sveriges Radios app ”Play”.

Under våren gör vi ytterligare 5 upplagor av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.

De borde vara klara innan den första Koltrasten börjar sjunga.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter