Jättendal

OM ATT KOMMA HEM

Det är -3” säger Maria.

Vi sover, efter att ha mellanlandat i Thessaloniki, som utslagna boxare.

Någonstans innan Gävle börjar snön. Det kliar som fan men Maria säger att det inte är löss utan solbrännan som trillar av.

Handlar på Starks i Harmånger. Rösterna och ljuden är välbekanta som skolkamrater från Lågstadiet.

Snön ligger fortfarande djup på gården och Rufus är kelig. Men han är inte galen av gullbehov vilket betyder att Anna Engberg tagit väl hand om honom.

Allt är så som vanligt att det är frågan om att man för några timmar sedan hörde Medelhavet rulla in i en doft av salt, vildtimjan och ett fyrverkeri av blommor, är overklig.

Men vänta nu, var är påsen med svettiga t-shirts, +40 på tvättmaskinen och visst behöver blommorna vatten.

VÅR ÖVER NAVET

För min inre syn ser jag hur ett blått förhoppningsfullt vårljus sänkt sig över Navet. Slöslasket vispas upp av väldiga bussdäck, strävsamma medborgare ska hem till Njurunda eller kanske Bosvedjan. Det är människor som är på väg till eller från. 
 

Sedan har vi Navets innevånare. Vindpinade existenser, alltid sugna på ett järn elller en sil. Skrovliga röster. Det är så långt från dagisfrökenlena tonlägen man kan komma. Det här är livet när det är avskalat alla förhoppningar.

Men denna dag, som idag är, med ljuset, värmen och snö som rasar från taken låter även fyllona lite gladare.

När 329:ans dubbeldäckarbuss släppt av mig i Jättendal går jag fel när jag knallat uppför Gammelvägen, tusan också, men jag ringer Maria på facetime video, håller upp telefonen och så guidar hon mig rätt jag kommer ned längs Åvägen.

Där finns inga skrovliga röster, förutom min, en Hackspett bearbetar ett träd och strax är jag hemma och gullar med Rufus

LIVET MELLAN SNÖVALLARNA

Ett glest virvlande snöfall gör mig sällskap mellan plogvallarna. Det nyper i kinderna och luften, -6, är behaglig.

Alla ljud, som snöfria årstider kommer direkt, är nu dämpade av all snö. Allt försvinner i snön.

Mårten Lärka, Clara och Margareta Norborg

Tvekar lite vid Gammelvägens fot, de lättlästa plogkanterna är borttagna för att förbättra sikten, då stöter jag ihop med Mårten och dottern Clara. De slår följe och en bit upp i backen, någonstans vid Stefan Hansson, kommer Margareta Norborg . Hon är en minst lika flitig byvägsflanör som jag. Vi står och pratar. I bakgrunden håller Jesper Engberg och en kollega på att gräva för fiberdragning.

Fibergrävaren Jesper Engberg

Det kan vara en rekordvinter med så mycket snö att även de äldre har svårt att minnas något liknande, men fibern ska fram. Kanske vintern -55 eller var det -65, var det något liknande.

Margareta säger Hej och går vidare. Vi fortsätter uppför Ram-Hans backe och hittar Jesper med spaden i högsta hugg. Under det tjocka snötäcket är marken blygsamt tjälad men vid de plogade infarterna är det fruset ca 60 cm. På dessa ställen tinas marken med glödande kol.

Ett styvt arbete.

Mårten berättar att det är mycket prat om fibern på ”Sociala medier”. Många hoppas mycket på fibern. Det är den som ska göra allting så mycket bättre.

Fortsätter ensam nedför Åvägen. Maria ringer från Mora. Hon har inte bara kommit i mål utan även hunnit duscha efter att ha skidat en Vasaloppssträcka, bra gjort, och jag frågar, som en sportreporter vid OS:
”Hur känns det?”

DEMENS OCH X-TRAPRIS

Det är tisdag, -6 men känns egendomligt milt när jag åker med Hans-Åke för att tisdagshandla på Starks i Harmånger. Det är 5% pensionärsrabatt på tisdagarna och inne i affären bubblar det som från ett lyckligt PRO-möte.

En dam dyker på mig. Hennes ä:n är breda som leendet på en bilförsäljare.

”Män häj Täppas, känner du igen mäj?”

”Javisst” bekräftar jag, trots att jag inte har en aning, hon lommar nöjd iväg. Det tillhör den mänskliga naturen att vilja bli sedd, hörd och, ja, bekräftad. Jag ljuger så bra.

En annan kvinna kommer fram. Hon presenterar sig, det är Ronny Wallins mamma, jag slipper fara med osanning och vi pratar om hennes barnbarn, snön och har det bara trivsamt.

Då kommer en gubbe.

”Du känner väl igen mäj, Täppas?”
”Nja, hjälp mig på traven” försöker jag.
”Jamen, vi såg ju på Bilbesiktningen samma dag du fyllde 60. Du bjöd hem min fru på likör män inte mäj.”

Sedan gissar jag fel tre gånger när han ber mig om sitt namn och jag ger upp.

Under tiden, medan allt detta händer, har Hans-Åke inte bara plockat en förpackning färsk fylld ekologisk pasta utan även hittat ett hejdundrande X-trapris på tuggummi.

En stund senare i bilen.

”Du Hans-Åke, såg du vem jag pratade med.”
”Ja, det var x, han är förresten väldigt bra på slagruta. Hittade vatten hos mig.”
”Har du grävd brunn?”
”Nej, borrad.”
”Hur djupt?” Undrar jag.
”Minns inte” erkänner han.

Vi är skapligt dementa men vad gör det när det är x-trapris på tuggummi?

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter