VANDRA ÄR LIVET

Fredag kväll utlovas på TV1 ”Sveriges nya humorhoppCarl Stanley och jag blir för en gångs skull nyfiken på att lyssna på TV.

Vilket skämt. Förutom att han inte är kul. Ingen timing, ingen pausering och han bara rabblar ungefär som skolans mobboffer nummer 1 plötsligt fått tag på en drog som ger självförtroende.

Lördag morgon kör Arlindo, Maria och jag till Norrfjärden och början av Valleden, den sträcker sig ända upp till Hassela men så långt orkar vi inte, trots en rätt maffig matsäck.

Maria har riktiga vandringskängor medan jag har sandaler. Hon retas men jag säger att det där är min postpubertala sida. Fel, men som jag tycker, rätt klädd.

Strunt i det. Nu sätter vi iväg mot Toppbodarna, 4-5 km och det tar inte lång stund innan jag trampar ned i ett riktigt surhål.

Gegga sipprar mellan tårna men väl framme vid Toppbodarna slår vi oss ned på en fäbodstugas förstukvist och hugger in på Tonfisksallad, kaffe och rulltårta.

Vidare mot Skestavallen.

Ett kvinnoskrik hörs. en bil kommer på grusvägen men när den ser oss snor den runt och gasar iväg. Det är som början på en deckare men sedan träffar vi en rundlagd man i Bandana som stolt visar upp sin sommardröm. en fäbodstuga som liksom kliver rakt ut ur en tidning om mysiga just sommardrömmar.

Vi står och pratar en stund och fortsätter mot Vallenbodarna.

Besvärligt avsnitt. Nedfallna träd och två järnvägsbroar, det är dubbelspår just vid Dyrån. Mer gegga, halkiga stenar, slippriga kanter mot ån och en helvetisk massa myggor.

Vi slår oss ned på ett torrt ställe, äter kokta ägg, smörgåsar, dricker svartvinbärssaft och mer kaffe.

Fortsätter mot E4, den hörs allt högre men det låter ändå som om en koltrast följer oss hela vägen.

E4 skär som en köttsåg genom skogen och väl över på andra sidan hittar vi myrornas New York, en jättestack varefter vi kommer in i ett skuggigt sumpigt område.

Myggorna anfaller, det är som om de inte fått suga blod på länge och vi blir på gränsen till galna. Myggjävlarna är överallt. Svetten dryper och myggorna flyger in i öronen, munnen och sticker hejvilt. Det är hemskt.

Men ändå skönt. Vi toklubbar tillbaka, pausar i en myggfri raststuga och går sedan tillbaka till E4 där Arlindo plockar upp oss.

Svettiga, myggstungna och solsvedda återvänder vi hem.

Marias iPhone säger att vi gått 1,8 mil och 27.253 steg.

Duschar, tar fotbad och smörjer hälar.

Mörbultade och ömma i kroppen, det kvittar för att vandra i skogen är ändå livet.

ANNARS DÅ? TJA, DET ÄR VÄL BÅDE IGELKOTTAR, MYGGOR OCH ETT PAR KALASBRA BÖCKER

Ligger i mörkret, på väg att somna, men en eller flera myggor surrar runt. Deras livsuppgift är klar. De vill tanka vårat blod.

Väntar på att en ska sätta sig så att jag kan abrupt avsluta dess liv. Nu mindre än någonsin är jag Buddhist. Allt liv är inte heligt.

”Smack!” Jag fick inte fanskapet och den fortsätter sin jakt. Väcker Maria. Hon tänder lampan, är helt stilla men så ”Smack!” Hon fick den och somnar om.

Utsikt från lässoffan

Själv fortsätter jag lyssna på Anna-Maria Käll som läser ”Vassa föremål” av Gillian Flynn. Så mästerligt gräslig, kan bara inte sluta lyssna. Är det mamman som strypt flickorna? Hon verkar väldigt sjuk.

Tidigare på dagen har vi, Maria och jag, suttit vid köksbordet, läst och syntolkat pappersboken ”Författare klottrar” från Förlaget Bakhåll i Lund.

Det är en så kul och fängslande bok. Charles Dickens teckningar, klotter från Rimbaud och tänk att det var Harriet Löfenhjelm som skrev Beatrice Aurore. Jag trodde det var Ferlin. På köpet får man veta att Harriet ofta gick i manskläder.

För att inte tala om Sire Conan Doyle, han med den sluga detektiven och samarbetspartnern Dr. Watson, att han var utbildad läkare och gjorde flera resor i Polartrakterna.

Och så Igelkottar på det. Två stycken, en stor och en lite mindre, rör sig runt varandra i timmar på Carine och Arlindos gård. Djuren utstöter konstiga ljud.

Det är en parningslek och hanen kryper efter ett massa Igelkottsrantande på honan bakifrån, hon har taggarna fällda och det hela sker, får man förmoda, med stor försiktighet.

Honan är gravid i 37 dagar och föder ungefär fem ungar i början av Augusti.

BLÅSTA

Vi stämmer träff vid Gårdsjön, Carine och Arindo har paddlat, kommer från sitt håll och både de, Maria och jag har med oss mat.

Det blåser styv kuling samtidigt som det är genuint varmt. Eldningsförbudet ligger som en flyga i kaffet men eldningsanläggningen på stället är rigorös som Fort Knox.

Maria och jag badar, en jättehurtig pappa vattenskojar med sitt barn men annars är det lugnt. Jo, fast det blåser så att träden ligger dubbelvikta.

Av någon anledning kan vi ändå sitta vid utflyktsbordet, det måste vara värmen, äta grillad Röding och Potatissallad.

Det är gott, kaffet efteråt smakar utsökt, men, när vi suttit där ett tag är det som om vinden transporterar bort det som var inuti. Typ, Påsk, och när man blåser ut ägg till tomma skal.

Det är en egendomlig känsla men vi lubbar inte runt i skogen och letar våra bortblåsta jag. Vi åker hem, det mojnar och ett par Igelkottar uppför någon slags dans.

Allt faller på plats. Igelkottarna där, vi här, åter fyllda och Gi är på plats.

ALLTING HÄNGER IHOP

Allting hänger ihop och korven den har två, brukade min Mamma säga när hon var på det kryptiska humöret.

I den trappuppgång där jag växte upp, trevånings pissgult rappat hus med två trappuppgångar, var dörrarna klädda med trä från Gabon, alltså, Gabondörrar.

Denna dag, förmodligen årets varmaste, Rufus ligger utslagen på golvet, kommer Perlina på besök. Hon vill plåta mig, ta svartvita foton, och med sig har hon en påse bullar och oräkneliga ord.

Perlina bryter på Franska, blandar in lite Engelska och så forsar den ena berättelsen efter den andra ur hennes mun. Det är hur kul som helst. Hennes liv är en Jorden Runtresa men idag har hon sitt hjärta både i Paris och i Hälsingland. Mycket bättre luft här.

Vi fikar, äter bullar och går sedan ut för att fotografera. Hela tiden pratar hon medan kameran klapprar.

Under rubriken mindre viktigt vetande visar det sig att hon är född i Gabon.

Dörrarna i vårat hus. Mamma hade rätt. Allting hänger ihop.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomez, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter