HEJDÅ BIGGAN LARSSON OCH TACK FÖR ALLT

Tystnaden i Jättendals kyrka, stunden då alla är bänkade och Birgitta Larssons begravning ska börja, är så tung att man skulle kunna skära den i skivor.

Där sitter vi, alla med våra minnen , tankar och begrundanden över Livet medan Birgittas kista står där framme.

Jag tänker på den gången jag gått vilse, inte visste var jag var och ringde henne för att hon skulle ta bilen och börja leta.

”Men var är du någonstans, paus, visst ja, det är det du inte vet men jag far ut och kikar.”

Efter en stund hörde jag bildäck skrapa mot gruset, jag hoppade in och Birgitta skrockade. Det fanns ingen som kan skrocka så muntert son hon gjorde. Hon var sådan, öppen för allt och fördomsfri.

Begravningsritualen sätter igång, Lars-Göran Vannberg sjunger och alla defilerar till slut runt kistan.

Vi, Hans-Åke, jag plus ett 60-tal till, hukar i snålblåsten på väg mot Församlingsgården.

Genast är stämningen en helt annan. Människor som inte sett på länge pratar och skrattar.

Det blir både smörgås- och gräddtårta och på vägen ut pratar vi med Sivert, Löken samt Lökdottern och några till.

Begravningen är över, den var bra, om man nu kan säga så om en begravning, men en sak är klar: Jag kan aldrig mer ringa Birgitta när jag gått vilse.

DOFTEN AV ETT LANDSKAP

Spring efter den där och måla den röd” sa vi i 10-årsåldern, just släppt en fjärt och ville vara roliga.

Kommer att tänka på detta när jag, just som jag passerat bron över Åbäcken och slås av hur allting luktar.

Det är en väldigt speciell doft som kommer i början av vårens snösmältning. Det är ingen god doft. Det luktar fan och förr trodde jag att det var alla framtinade hundlortar som avgav den där unikt äckliga odören. Men så mycket hundskit finns det inte i hela Universum att det skulle räcka till att fylla luften med detta.

Egentligen är det väl lukten av ruttet fjolårsgräs, jord som tinar och Gud vet vad.

Jag älskar den här äckelgoda doften men den är svår att fånga på bild.

OM ATT KOMMA HEM

Det är -3” säger Maria.

Vi sover, efter att ha mellanlandat i Thessaloniki, som utslagna boxare.

Någonstans innan Gävle börjar snön. Det kliar som fan men Maria säger att det inte är löss utan solbrännan som trillar av.

Handlar på Starks i Harmånger. Rösterna och ljuden är välbekanta som skolkamrater från Lågstadiet.

Snön ligger fortfarande djup på gården och Rufus är kelig. Men han är inte galen av gullbehov vilket betyder att Anna Engberg tagit väl hand om honom.

Allt är så som vanligt att det är frågan om att man för några timmar sedan hörde Medelhavet rulla in i en doft av salt, vildtimjan och ett fyrverkeri av blommor, är overklig.

Men vänta nu, var är påsen med svettiga t-shirts, +40 på tvättmaskinen och visst behöver blommorna vatten.

ADONISVÄGEN ÄR INGET FÖR VEKLINGAR

Aphrodite beach hotel är mycket speciellt. Ett ljuvligt pensionat för knasbollar, fågelskådare och vandringstokiga, som Maria och jag. Tänker på filmen ”Euphoria”, om en dödsklinik, och någonstans skymtar ”Newer let me go” av Ishiguro, om kloner som föds upp till att bli organdonatorer. Allt indränkt i ”Faulty towers”.

Den där Tysken, han som sitter vid brasan, säljer ”Lymfdränage” för 30 Euro och han utövar också något som kallas ”Lojloj”. En klockren skojare om du frågar mig men Gregoria, som driver stället skapar plats för okonventionellt mys. Dessutom är maten fullständigt fantastisk.

Vi sätter iväg längs ”The Adonis trail” och den är inget för veklingar. Jösses vilka steniga branter och överallt driver flockar av Getter och Får.

Enligt Appen Hälsa i iPhonen går vi denna dag 16.562 steg, 10,8 km och det under 49 våningars nivåskillnad.

Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta upp min keps men tror att jag väljer en grillad fisk och Greksallad.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter