ERSK-MATS I HASSELA

Under vintern hände inte mycket på landsbygden. Julstjärnor sätts upp och Julstjärnor plockas ned. Snö.

På sommaren hinner man knappt med alla begivenheter. Loppisar över allt. Sommarkaféer och musik. Hela tiden, d.v.s. under Juli månad.

Denna söndag är det något slags jubileum på Ersk-Matsgården en bit utanför Hassela. Ett 80-tal personer har samlats och det blir guidning, teater, musik och inte minst en väldigt generös tallrik med Hälsingespecialiteter. Allt från Strömming till Rörost.

Det var flera hundra år sedan driftiga s.k. Svedjefinnar bröt upp marken, byggde hus och ordnade med en vattendriven kvarn och takspånhyvel.

Nu är detta en väl bevarad gård, ett minne från förritiden, och ett av Nordanstigs Kommun mest fängslande utflyktsmål.

Vinden är mild som en smekning, insekterna få och kaffet är gott.

SILJA ROCK ´N COUNTRY

Silja? Har aldrig hört talas om stället men det visar sig ligga inne i skogen mellan Via och Ilsbo. Vi, Maria, Pia, Carine, Arlindo och jag skumpar på slingrande vägar förbi utslängda byar, öppna marker och täta skogspartier. Målet är en loge som rymmer ”Jennys Kafé” och musikunderhållning. Ett Ilsbogäng, ”The Neighbours” ska spela och mina förväntningar är inte höga. Buskis och ”Trio med Bumba”-covers?

Men hembakat djupt inne i skogen kan inte vara annat än utsökt. Litar på Jenny.

Vi bänkar oss inne i den pyntade logen och när Maria beskriver bandet ser jag framför mig en samling lurkar i Cowboyhattar från Buttericks men när de börjar spela blir det annat ljud i skällan.

Det är högt, trummisen är knivskarp, alla spelar bra och dessutom kan de sjunga, i stämmor, och på bättre Engelska än någonsin Jerry Williams lärde sig behärska.

Det svänger som satan och blir ett av de där lyckliga ögonblicken då musiken tränger in i magen och hjärtat, utan att passera den kinkiga hjärnan.

Jennys Kladdkaka, Rabarberpaj och goda kaffe gör den varma sommarkvällen till en fullständigt hänförande upplevelse.

Silja? Jag vet var det ligger. Ett toppställe.

”1793” – EN FANTASTISK BRA LJUDBOK

Vinden är frisk, det susar i trädkronorna när jag går runt byn. Möter en gubbe med två hundar, säger Hej, utbyter några ord och sedan är det inte mer med det.

Kommer ned för Åvägen, går över Järnvägen, vidare nedför backen, hittar postlådorna och vittjar min egen. En skaplig hög.

Går snett över vägen där ena ingången till min gård borde ligga. Något blir fel. Går fram och tillbaka. Är ibland inne på gården, trevar längs hus men det var väl alldeles förbannat. Till slut får jag lust att helt sonika sätta mig ned, gråta en skvätt och röka en pipa Greve Hamilton.

Tar mig samman och fortsätter jakten på ingången mellan husen, stenstolparna och den snart manshöga astilbes.

Plötsligt kommer jag rätt, låser upp, pustar ut och funderar över nästa steg.

Är jag så vimsig, knappt hittar hem bara för att jag är så uppfylld av en just färdiglyssnad ljudbok? En sådan där makalös upplevelse som fyller en ut i varje cell. Man är så fullständigt i bokens värld att allt annat förefaller väldigt sekundärt. Jag struntar väl i vem som vinner Fotbolls-VM, fast det vore så klart kul om Sverige kunde osv.

 

Ljudboken heter ”1793” skriven av Niklas Natt Och Dag och väldigt bra läst av Martin Wallström.

Skit, döda djur, spyor och människovrak ligger i Gamla Stans gränder. Harmynta, halta, spottande och snörvlande rör sig människorna.

Prästerna, ordningsmakten är fulla. Alla stinker av brännvin och sura uppkastningar. Affärer pågår. Fiskmånglare, vedförsäljare och manufakturer.

Mitt bland detta rör sig överklassen, i täckta vagnar och pudrade peruker.

En godhjärtad grovsing, en krigsinvalid vid namn Cardell hittar ett stympat lik i smutsvattnet i Fatburen nära Slussen. Tillsammans med en svårt lungsjuk men mycket slug och bildad man, Mikael Winge, börjar de rota, bokstavligen, i sörjan.

Samtidigt dör Anna-Stinas mamma, de bor på fattiga Söder, och hon blir gripen för lösdriveri och inspärrad på Långholmen. Kvinnorna där lever ett miserabelt liv och Anna-Stina lyckas rymma, får betala med sin dygd men är någorlunda fri för att försöka skapa ett liv.

I det brännvinsstinkande kaos som råder är det inge lätt sak.

Hela berättelsen är så storartad, hemsk och gripande att jag inte hittar hem och snart inställer sig frågan:

Vad ska jag lyssna på nu då?

SOLUPPGÅNG

Telefonens väckningssignal sliter sönder en dröm, river itu den som ett stycke tyg, och visst ja, det är nu vi ska upp, iväg och vara med när solen går upp ur havet och klättrar över Sörfjärden.

Kvällen innan åt vi middag på ”En liten sjökrog” i just Sörfjärden, jättegod mat och fullt av folk. Entrecote med Pommes de Gnarp med sparris och friterade rödbetsflarn och till slut en liten syltburk med Gräddpudding och jordgubbar.

Det var då det, bäst minns jag efterrätten, men nu är klockan strax efter två på morgonen och ute är det +3, tjyvkallt.

Carine tassar in och både hon, Maria och jag, talar med låga nyvakna röster. Allt känns skört vid denna tid.

Vi parkerar vid ”En liten sjökrog”, nu tyst och öde. Promenerar en bit ut längs piren. Måsarna ropar, kylan biter i kinderna, det luktar bräckt innanhav och små vågor skvalpar mot stenarna.

Men var är solen?

Systrarna beskriver färgskiftningarna över himlen, från lila till rosa, och snart börjar det glöda i några trädtoppar.

Vi byter position, färdas Söderut längs stranden, och nu har solen redan klivit upp ur havet. Lysande som en väldig frukt. Bästa scenshowen, helt klart.

En knapp timme senare ligger vi aningen frusna åter i sängarna.

Sover till långt in på förmiddagen och så känns det som om jag varit med om något alldeles extra, och dessutom, på ett egendomligt vis, fått en extradag till skänks.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter