En sen kväll i Venedig skulle Susanne och jag ut och äta middag. Jag var hungrig och ville gå in på första bästa ställe. Men hon skakade på huvudet och så drog vi vidare. Över broar, längs kanaler och genom mörka gränder. Till slut sa hon att här går vi in. När vi satt där … Fortsätt läsa VÄGEN TILL SMULTRONSTÄLLET
TALA MED DE DÖDA
Medan Greven iförd en utrustning värdig en månlandning knuffar på andra liknande gossar på ett konstgräsfält i Skarpnäck (Amerikansk fotboll) tar vi en promenad med kaffetermos och plastmuggar. Villaområden med ensamma studsmattor, kallnade utegrillar och en stor ödslighet. En skylt förklarar att det på den vidsträckta och stenmursinramade platsen ligger över 100 000 döda människor. … Fortsätt läsa TALA MED DE DÖDA
DET MATERIELLA
Det är lördag och med förkylningen undanknuffad med hjälp av Treo driver Greven och jag genom gallerior och shoppingarkader. Musik pumpar, kassaapparater kvittrar och människor sorlar köplystet. Grevens gångkläder befinner sig i upplösning och jag sitter på pallar i affärer och djupmediterar. När Greven provat färdigt leder han mig, pappa plånbok, till kassan så att … Fortsätt läsa DET MATERIELLA
DEN KOMMER VISST SOM FILM
”Den kommer visst som film” säger H när jag nämner en bok. Riktigt bra berättelser kan blötläggas gång på gång för att ge lite till. Idag berättar Hälsingetidningarna om ekonomin bakom Glada Hudikteatern och om hur mycket som slinker ned i ledaren Per Johanssons ficka vid sidan om hans heltidsanställning vid Hudiksvalls Kommun. Bl.a. får … Fortsätt läsa DEN KOMMER VISST SOM FILM