PUBLICISTKLUBBEN MÅNDAG KVÄLL FÖRE VALET

Högst upp i Kulturhuset samlas så Publicistklubben för höstens första månatliga möte. Lax, sås och kokt potatis. Ämnet är givet.

Evelina, min yngre journalistkollega påpekar att församlingen är ungefär lika silverhårig som jag. I publiken finns trots PRO-auran även ett antal späda plantor; journalistelever från Poppius och JH bland annat.

Det är bra att de yngre är med och får en annan bild av ”Media” än att det bara i stort sett är ballt att jobba med.

Chefredaktörerna från Aftonbladet och Expressen har ett inledande samtal. De bemöter Ordförande Ulrika Knutssons referenser till undersökningar som säger att Reinfeldt får betydligt fler positiva förstasidor än Sahlin och att en annan undersökning visar att Journalistkåren trots det till 2/3-delar röstar Rödgrönt. Chefredaktörerna artikulerar klyftiga svar på det sätt som sådana alltid gör men utan att egentligen besvara själva frågorna. De är inte de viktigaste Kvällstidningsmakthavarna för ingenting.

Och vart tog Lithorin-affären vägen? Borta i ett svart hål.

Det här valet är så slätkammat som ett val aldrig tidigare varit.

En panel tar över och nestorn KGB säger att det ändå var sämre förr. Då stod journalisterna med mössan i hand inför politikerna.

Det pratas hänfört om ”Bloggosfären” och ”Twitter” men då säger KGB ingenting.

Den allmänt förhånade Bröstmjölkspumpen vill han ändå hedra för där förde Lars Ohly onekligen in verkligheten i det offentliga samtalet.

Huvudintrycket är att Politiken och bevakande Media plus PR-byråer och Partistrateger gjort allt så proffsigt att det förlorat sitt genuina intresse.

Samhällsdebatten har blivit till en Finrumsmatta som är så fin att den inte får beträdas. Under tiden hamrar Opinionsinstituten ut sina procentsatser.

Är det detta vi menar med DEMOKRATI?

SÖNDAG PÅ SÖDER

Återkommer till Stockholm med mycket sylt i bagaget. Det är något knas med tåget och jag får åka buss och sitta och vara lite borta på en perrong i Gävle. Träffar några äldre Tågnördar som varit på Järnvägsmuseet och de känner varje konduktör, lok och växel norr om Hallsberg. Dessa gubbar plus sylten gör mig trygg och resan går bra.

Söndag i Stockholm och H och jag går långa promenaden upp mot Ersta, ned mot Hammarbykanalen bort mot Hornstull. Glest med flanörer. Någon flåsar förbi i kortbyxor och iPod. Några Måsar skrattar uppgivet åt hela skiten. Lyckligtvis står inte Monsieur Philippe med sitt Korvrostararrangemang där han brukar stå. Det är bra för jag är skyldig honom 90:-

En annan Korventreprenör, som spelar arabisk knarkpop, säljer mig en Lammkorv med stark Senap och plötsligt kommer Göran Rosenberg med sin fru fram och pratar. Det är sådant som aldrig händer på byvägen i Jättendal.

Han är på topphumör och den inofficiella tävlingen om vem som har den snyggaste frun talar vi inte om men jag vinner den naturligtvis, macho mot macho,med 18-0. Inte heller tar vi upp hans Kolumner i DN som bara blir bättre och bättre.

Bokmässan i Göteborg om två veckor kommer däremot på tal. Jag ska dit och tala så det löddrar om min senaste bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” och Göran ska intervjua Ralph Nader.

Denne konsumentriddare som bildat ett eget parti i USA är ingen som imponerar på Göran. Hade det inte varit för hans lilla men ändå parti i det där ödesdigra valet hade förmodligen inte George W kommit till makten.

Vi hade inte haft Iraq-kriget och en hel del andra obehagliga saker. Men nu är det som det är och Göran ska intervjua Nader offentligt på Mässan i Göteborg om Amerikanens senaste bok. Ett jobb är ett jobb och inför Gud är vi alla Frilansar.

Vi skiljs och går vidare. Båtar pluttrar förbi på kanalen och ikväll blir det Partiledardebatt. Socialdemokraterna uppgraderade Arbetarklassen till Medelklass och den fick Medelklassens livssyn och värderingar. Det är väl inte svårare än så?

Vi går vidare och det känns som om detta kanske är den sista varma söndagen på den här sidan Julafton men Herregud, Indiansommaren kan komma, och hemma i kylskåpet finns det lingonsylt så det räcker och blir över.

KULTUR I GLADA HUDIK

Lingonen är förpackade, solen trevar över molnen och äldste sonen N, som är Bilmek i Hudiksvall, ringer och säger att han gift sig. Med Margareta, en helskön tjej från Hudiksvall, och plötsligt sitter jag i deras kök några mil norr om Hudiksvall. Det är Rosa Champagne och de allra närmaste släktingarna. Min förrförra fru t.ex. men efter ett par glas vin masserar jag även hennes ömmande axlar.

Det är hämtpizza och rödtjut och riktigt opretentiöst. De Nygifta är stolta, alla är glada och sedan blir det kaffe.

Då undrar jag försiktigt om ”Glada Hudikteatern” , vad tycker de om den triumfsagan?, och det visar sig att även dessa Hudikbor har synpunkter och inte är enbart ”Glada Hudikteatern”-troende.

Ledaren Per reser land och rike runt och håvar in mycket pengar. Förmodligen rätt in i sitt eget bolag.

Många kommuner med ett dött kulturliv, eller i alla fall inget som de vill betala för, känner att ”Glada Hudikteatern” är en våt dröm. De vanligtvis så okultiverade medborgarna får skratta och gotta sig åt de lika vanligtvis så resurskrävande Utvecklingsstörda.Och kalla det för KULTUR. Det är helt enkelt genialiskt.

Skådespelarna i ”Glada Hudikteatern” är väl omyndigförklarade och rimligtvis borde de dra in en del pengar. Var hamnar dessa pengar? Förmyndare?

Någon berättar till kaffet och den urgoda bröllopstårtan att Claes Malmberg setts framför en kamera i Hudiksvall för nu kommer ju filmen också.

Men någonstans ligger det under denna framgångssaga en hund begraven och frågan är om någon vågar ta fram den jycken.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter