TAKE ME AS I AM OR LET ME GO

Hur namnger man ett inlägg? En tidigare text döpte jag till Family affairs och nu får jag horder av skumma mail som länkar till banker i Långbortistan som gärna lånar mig pengar till 10000%

Apropå detta med att handskas med sanningen har väl inte denna tanke någon direkt bäring på datorer i Bulgarien som går igång på ordet Affair och börjar spätta ur sig automatiska dumheter men detta med hur man vill bli sedd.

I somras och i Ring P1 talade vi en del om Facebook och det här med att människor på sin statusrad hellre rapporterar att de sitter på sin balkong, dricker Champagne och äter Jordgubbar i motljus än  skriva att de känner hur deras själar äts upp av små svarta kryp och att de vaknat med dödsångest.

Träffade en bekant idag som jag med 100% säkerhet vet sover uruselt, mår som en skit och känner sig mycket ensam. När jag på den vanliga ytterst socialt kompetenta frågan: Hur är läget ? fick jag ändå på fullaste allvar svaret att livet aldrig varit bättre än nu. Att vara 65 är underbart och han bedyrade att han sov ett oskyldigt barns fridfulla sömn minst nio timmar per natt. Huvudet upp och fötterna ned, jajjamen.

Varför lär vi människor oss att ljuga?

YXMORD

Refererande till mitt förra inlägg är det skrämmande men människor som säger:

”Vi har varit gifta i 45 år och aldrig grälat en enda gång”.

Då vankas det yxmord det 46:e året.

Gråkall dag och katten vill inte gå ut. Själv har jag varit på SR i Sundsvall och spelat in Ljudbokstips som ska sändas över SR Västernorrland och SR Uppland.

Han med ett besök hos Burritonas Överstepräst Alberto på Trädgårdsgatan. Räkor, ost, lök, bönor, tomater och mängder av Koriander på ett bröd av Vete och Spenat.

Piggade upp en vädertjurig dag.

2 X FAMILY AFFAIRS

Det är Theodors, mitt första barnbarn, ettårsdag och vi samlas hemma hos min äldste son N, pappan, och M, mamman, och det hennes föräldrar och vänner och det är jag, H, TM, min äldsta dotter med mitt andra barnbarn, Hjördis 3 månader och TM:s mamma. Som jag var gift med i mitt första liv. Jag har levat tre liv.

Hur som helst. Huset är möblerat med godmodighet och tårtan är ljuvlig. Ta en kaka till, är du snäll och kaffebryggaren snörblar oavbrutet som en välavlönad proffsgråterska på en Turkisk begravning.

Med ett barnbarn på var knä känner jag mig som den mest privilegierade personen i Universum. Snusar på deras huvuden och är bara okomplicerat lycklig.

När vi kommer hem går jag runt byn för att skaka ned kalorierna och sedan gör H jättegoda Köttfärsbiffar med Persilja. Potatismos och sallad.

Köket doftar himmelskt men medan de andra dricker Jordgubbsvin som fördrink tömmer jag två snabba öl.

Vi sätter oss till bords och min tunga slinter och jag säger något dumt. H blir skitarg. Här finns ingen Godmodighet. Bara ett sår som varar.

Vänner går på promenad med ficklampor i mörkret för att ”titta på månen”, småkillarna låser in sig i TV-rummet och H och jag fortsätter vår alltmer snurriga batalj.

Idyllen klappar ihop. Tapeterna skrynklar sig. Detta är verkligheten och när vi båda vaknar efter att ha sovit oroligt några timmar fortsätter vi att gräla.

Och vi som skulle ha det så trevligt. Varför sa jag så där och hur i helvete kan det komma sig att hon svarade som hon gjorde?

Men jag är inte orolig. Om det är något vi är bra på är det katastrofer och det ligger något i Christer Björkmans ord: ”Imorgon är en annan dag” och det även om vi båda kommer att vara trötta och grusiga i ögonen.

SIMULTANKAPACITET

H ringde igår, efter att hon sett eller läst något, och yrade om att män har mycket färre gener än kvinnor och att männen på detta vis är en utdöende sort. Gud vad de ska sakna oss!

Jag har i vilket fall en enastående simultankapacitet. Det är fredag och H med väninna samt yngste sonen K och hans kamrat anländer mot kvällen Väninnan är kort till växten, når Guillou till naveln ungefär, men hon är mycket trevlig och hennes specialitet är att skruva ihop IKEA-möbler. Där andra människor bryter ihop och familjer faller samman som korthus inför en omonterad möbel skruvar hon bara ihop fanskapet. Dessutom visslar hon och är glad hela tiden.

I väntan på deras ankomst lagar jag en stor gryta Sjömansbiff och fyller samtidigt i en serie Panel-frågor som kom på mailen från Hänt Extra.

I värsta fall hade det varit frågor av typen: Vad gör du helst? Slickar Arne Weise i rumpan eller simmar med tiotusen utsvultna Pirayor

Nu var det bara vem jag helst skulle bada skumbad med??

Mina Finkulturella vänner skulle hellre ta Cyanid än medverka i Hänt Extra. Det är de som aldrig få 100 tusen för en bild på sin nyfödde samtidigt som de moraliserar över de som tjänar en hacka på det viset.

Och så får de inte smaka min Sjömansbiff.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter