ETT RELATIVT HELVETE

En dov och dyster känsla sitter som en klump i bröstet efter valet. Att bo i ett land där Sverigedemokraterna gnagt sig in i Riksdagen är inte kul.

Men helvetet är relativt för min situation är ändå som en öm kindpuss versus en brutal käftsmäll jämfört med att vara Palestinier i Hebron. 500 olagliga Israeliska bosättare vaktas av 3000 soldater och dessa gör livet till ett Helvete för Palestinierna. Enligt Israelerna ligger Profeten Abraham begravd i Hebron och det gör att de, tvärs mot internationell lag, tycker att landet är deras.

Detta är något jag fick lära mig ikväll när journalistkollegan Evelina gjorde mig sällskap till Biografen Rio, gamla kvartersbion vid Bergssundsstrand, där Terje Carlsson visade sin nya dokumentär ”Israel versus Israel”. Rullen visas i SVT på söndag och är sevärd. Inte för att jag såg något men Evelina syntolkade och hela konflikten hördes, kom nära och blev personlig som en hjärtinfarkt.

Publiken var fåtalig men kunnig och ställde många frågor efter filmen. Det som skildrades var något nytt för många, nämligen att det finns Israeler som själva protesterar mot övervåldet, bl.a. i organisationen ”Breaking the Silence”, och dessa blir hårt ansatta i ett land där själsynen är att alla andra är dumma.

Vi vet genom svenska tidningar och Radio/TV att det senaste ”Kriget” mot Gazaremsan skördade1400 Palestinska liv medan 13 Israeliska soldater stupade.

I den här filmen kom alla siffror nära och jag rekommenderar Dig att se filmen i TV på söndag.

Nu är det sen kväll och K läser en ungdomsdeckare medan pappa bloggar och jag tackar min skapare att jag inte är Palestinier boende i Hebron

Pratar med H på det vegetariska Buddhistcentret i Sala och hon drömmer om en rejäl biff.

Imorgon ska mellansonen F hjälpa mig att plocka fram några lämpliga T-shirts för på fredag bär det av till Kulturmupparnas egen Rockfestival; Bok & Biblioteksmässan i Göteborg.

KÄRLEK

Björn ringer från Hälsingland. Ute är det höst och naturen kroknar. Månen står hög och hel som en glänsande ost på himlen och han sitter i fönstret och tittar på sin Cheva.  Gräset är tovigt och utvuxet men vad fan, det är ingen id att klippa det nu. Bilen glimmar av magiskt månsken och himmelsk imma i lacken. Björn är som en Marskatt som fått korn på en katt av det motsatta könet. Hela världen kan ta sig därbak men nu är det bara han och hans Cheva.

Han försöker förklara känslan för mig. Jag som retat honom för denna bensinslukande Amerikanska Tårta i olja, plysch och läder är hans vän och jag skriver detta för att nästa gång jag anländer till Hudiksvall C vill jag bli hämtad i denna bil. Jag skiter i miljön. Jag fattar: Det är kärlek.

CHOCKTERAPI

Efter ett och ett halvt dygns chock över sakernas tillstånd då jag stängt all nyhetsbevakning ute och hellre fördjupat mig i ruttna lik i en deckare av Simon Beckett går jag till gymmet. Den här världen är inte bra. Ute regnar det och människorna släpar sig genom Gamla Stans gränder som i ett förvirrat begravningståg. Hur kunde brunråttorna ikläda sig sådana välsittande lösnäsor att de kom in i Riksdagen?

Kan det bero på att många i detta samhälle känner sig som förlorare och att de etablerade politiker dessa kuvade människor ser flimra förbi på TV-skärmarna är ett slags Noblesse som bara förstärker underdogkänslan?

Och så Bert Karlsson och Marcus Birro som politiska kommentatorer och Luuk som löjlighetsminister. Hela valet blev en hemsk parodi på DEMOKRATI.

Sitter i roddmaskinen på World Class och ror som en frustrerad Babian. Lyssnar på ”Nordegren i P1” och känner ändå en slags värme i kroppen. Hans sidekick Lars Leijonborg har Sveriges löjligaste röst men lika lite som felet på Per Ahlmark är att han är, så vitt jag kan minnas, flintis är Leijonborg en sämre typ bara för att hans röst ligger etta på fånighetstoppen. Som sidekick är han jättebra och radion lider brist på original. Röster som är skruvade på det där sättet att man bara måste lyssna. Typ Torehammar i P3.

Pacifister som är beredda att döda för sin sak är inte trovärdiga och som Nordegren sa är det en smula motsägelsefullt att det förmodligen är någon Ipred-paranoiker som hackat sig in i SD:s datorer och lagt ut SD-anhängares namn och adress på nätet.

På nyheterna rapporterar de att flera ledande SD-personer nu behöver polisskydd och förutom att det är ytterst deprimerande att mina skattepengar ska gå till att skydda dem förstärker livvakterna bara deras status som underdoghjältar.

Går hem längs Riddarfjärden i blåsten och funderar över vilket land det är jag bor i.

Vad var dess namn nu igen?

DEN BRUNA SMÖRJAN

Går ned genom Gamla Stan på väg till gymmet. Måste sitta i roddmaskinen för att få bort den klibbiga känslan i kroppen efter valet. I gränderna råder en sordinerad och närmast tryckt stämning. Inte sedan Ny Demokrati har vi haft ett Pajasparti i riksdagen. Men de var i alla fall lite kul och kul är inte det första jag tänker på när jag hör namnet Jimmie Åkesson.

På gymmet var stämningen också dämpad men däremot var alla mycket hjälpsamma och öppna. Som ”Det är hårda tider nu och det är bäst vi håller ihop”

Trösttanke: Det finns inget ont som inte har något gott med sig.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter